På söndag handlar det om Herrens moder; Maria. Hon fick ju av ängeln veta att hon blivit utvald att föda Guds son till världen. När Maria blir anförtrodd dessa hemligheter så säger hon till att börja med inget till någon. Hon håller det för sig själv. Ofta är det så, är man med om något riktigt stort så känns det som om saken banaliseras om man går ut och berättar om det vitt och brett. Särskilt om man berättar det för människor som inte är insatta, som inte förstår vad det är man varit med om.
Men att bara hålla det för sig själv står inte Maria heller ut med. Hon måste berätta, men till någon som kan ta emot det, någon som redan är initierad.
Därför går hon till sin släkting Elisabeth, som ängeln också nämnde. Hon har själv fått uppleva hur Gud ingriper i hennes liv, hon som var ofruktsam väntade nu barn på sin ålderdom.
Och det är nu när hon fått ur sig det fantastiska som hänt som Lovsången brister fram hos Maria. För att man ska kunna vara riktig glad måste man ha någon att dela glädjen med, delad glädje är dubbel glädje. Den glädje som legat under ytan släpper hon nu fram och så sjunger hon sitt Magnifikat, en lovsång, så stark och övertygande att den gett genklang i otaliga tonsättares verk genom tiderna. Fortfarande ljuder lovsången över vår jord, varje kväll bes den i oräkneliga kloster över vår värld: ”Min själ prisar Herrens storhet”.
Tobias Bäckström
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
