Första advent - Årg 3

Man är skyldig.
Att sitta med skulder upp över öronen och ligga vaken om natten, rädd för att det skall komma ut att man inte kan betala sina skulder och på så sätt ruinera allt förtroende framöver. Man rasar ned från trovärdighetens höga skira trappa ned i tvivelaktighetens mörker.

Man är sjuk.
Hälsan sviker och man kan inte se proper ut längre. Än mindre gör bra ifrån sig.
Sjukdomen gör att man raglar, ser trött ut, hostar, säger fel saker för febern tar all kraft, ställer in och beter sig allmänt problematiskt för nära och kära. Andra får jobba dubbelt -  i juletid och allt!

Man är bortgjord.
Man har kalkylerat fel och gjort många besvikna. Det är svårt att se folk i ögonen och man står inte ut med att möta folk på ett tag. Man skäms. Folk pratar om en.

Man är slagen.
Olyckan drabbar en. I trafiken till exempel.
Man sitter i sin bil och försöker intala sig: det var inte mitt fel att grannens katt sprang upp på vägen eller värre: att älgen helt plötsligt rusade upp på vägen eller värst: att jag inte såg cykeln förrän det var försent!
Eller så är jag svårt skadad för en bil körde över mig.

Man behöver hjälp.
Den som kommer till ens räddning i dessa dagar är inte den lyckade företagsledaren som står och slänger sig med senaste tekniksnacket eller den välputsade damen i den dyra kappan. Inte heller den som trasslar till orden så att det som sägs blir obegripligt.
Den man öppnar sig för - med hopp om att få hjälp - är lik en själv. En enkel själ, gärna med ett enkelt yttre som gör att man vågar närma sig, det vill säga inte någon som satt sig på höga hästar. Nej, utan den enkle som med värme i blicken vill lyssna.
Man börjar prata. Sen presenterar man sig lite urskuldande svenskt halvvägs in i det långa samtalet.
Jesus, som mannen heter, verkar vara riktigt intresserad! Och han gör underverk!!!
 
I hans närhet blir man vacker och man blir hel inuti.
Man möter sig själv i Hans kärleks fullhet.

Han är Kungars Kung som föds i ett stall och ödmjukar sig för att närma sig oss. Om han kom till oss i all sin härlighet skulle vi inte kunna vara nära honom. Han vet att vägen in till våra såriga och trasiga liv är genom att gå och hämta oss, just i den tillvaro som vi befinner oss i.

Han släcker fyra saker: skulden, sjukdomen, felen och döden.
Samtidigt tänder han fyra ljus: förlåtelsen, saligheten, kärleken och det eviga livet.
Gud ankommer inte bara, Han hämtar oss. Och tänder oss att lysa i mörkret.
God advent. God hämtning.