Domsöndagen - Mitt okej är lätt att bära?

Mitt okej är lätt att bära?

Konfirmanden hade helt enkelt inte förstått att den Jesus som hon lärt känna i nattvard och undervisning kunde tala om att lägga ett ok på någon. Därför läste konfirmanden okej istället.

Gud har inget "låt gå" eller "okej" på domens dag. Där skiljs vi från allt ont.

Av Ignatsius många goda meditationer finns bara någon enstaka om helvetet.

Med enorm balans och skicklighet från en ledare får vissa göra denna meditation, det är alltså ingen övning för vem som helst..

Dock har den en fantastisk poäng att ta upp här. 

Det handlar om det skapade. Och hur frånvaron från Gud ser ut.

Om vi utgår från bara två av våra skapade sinnen: hörseln och synen, och tänker på allt gott som finns i att ha dem varje dag, blir listan lång av lovprisningar och tacksägelser till vår Gud för närvaron vi får uppleva i skönheten. Om vi då sedan lånar just dessa två sinnen och tänker oss frånvaron av godhet (dvs ondska) blir tillvaron outhärdlig. Det är inte det att blindhet slår oss, nej det blir att det gör ont. Vad gör ont i våra ögon? Starkt ljus. Och att se ondska.

Och vad gör ont i våra öron? Inte att vara döv, utan starkt ljud. Och att höra de värsta sanningarna. 

Tänk dig båda dessa sinnen utan Guds goda samtidigt utan nåd.

Tänk dig att det inte upphör för att du lider. Det fortsätter. Det blir ett helvete.

Då önskar vi oss tillbaka till den tråkigaste dag i novemberruskets busskö.

Gud finns i sin skapelse. Han skapar varje stund. Han skapar ett rent hjärta i oss och han är den ende som ser i det fördolda. På domens dag skall allt ont skall få komma i dagen och rättvisa skipad. Människorna skall få stå till svars för sina handlingar. Fadern ger domen till sonen, och sonen har köpt loss oss ifrån döden och dödsriket. Att dö och uppstå med Jesus här är att leva vidare med Jesus fortsatt. 

Ingen vet hur det blir och kommer att se ut. Ingen vet vilka som är de riktiga agnarna och vetet. Vi har inte med det att göra: vi skall älska vår nästa och Gud över allting, och gör vi det lever vi i Guds närvaro. Eller snarare; han lever i oss. Broder Lorens av Uppståndelsen säger att inte förrän vi frigjort oss ifrån allt skapat kan vi uppleva en stor närhet med Gud. Belöningen för att säga nej till allt annat och sätta Gud främst är att vi i varje nu får Gud och Gud i skapelsen. Det vill säga: mycket mera! 

Den bästa dagen ligger framför oss. Tänk att få höra vårt namn läsas ur livets bok!