Splittring är ju alltid tragiskt, men det finns kanske ingen splittring som är så tragisk som splittring inom familjen. Vänner som kommer på kant med varandra – ja, det kan man leva med. Vänner kan man ju välja – och välja bort. Men familjemedlemmar, syskon, barn och föräldrar, de väljer man inte, och därför kan man inte heller välja bort dem.
Jag kan säga till en vän – du är inte längre min vän, men jag kan inte säga till en bror: du är inte min bror. Jag kan hata honom och avsky honom men han är fortfarande min bror, och just därför finns det inget som förgiftar så mycket som osämja mellan syskon.
Nu är kyrkan en familj. Vi är Guds familj, bröder och systrar i tron. Vi är inte en intressegemenskap som en frimärksklubb, utan vi binds samman av att vi alla har Gud som vår far. Därför kan vi inte bara bilda en ny kyrka så fort det passar oss, lika lite som vi brukar slänga ut familjemedlemmar för att de har en avvikande åsikt. Den enda som kan bilda kyrkor är Kristus och han nöjde sig med en.
Jag tror att splittringen idag är något som smärtar Kristus mycket men det som förfärar honom mest kanske inte är splittringen i sig utan den nästan totala bristen på sorg över splittringen. Att vi ser det som ett normaltillstånd. ”De håller sig på sin kant och vi på vår, det har ju fungerat i hundra år så varför skulle vi inte kunna fortsätta med det.”
I Johannesevangeliet så ber Jesus Fadern att enheten ska bevaras. Enda sättet att återställa den ursprungliga enheten är genom bön och att vi söker leva efter vår gemensamme Herre.
Tobias Bäckström
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
