Domsöndagen - Jag blir inte av med den; Frihetssången!

Den som bubblar av glädje i mitt hjärta. Som så ofta sjunger det en lovsång i mitt inre och denna sång är så djup, så fulländad och så komplex:
”När jag hör domsbasunens ljud, låt mig bli funnen i dig Gud.”

Dånet av denna basun kommer vara en verklighet för oss alla, snart eller så småningom.
Dagen då allt upphör vara som vi nyss nämnt till det.
Dagen då himlar och jord går ihop, Gud blir förklarad och visad i sin storhet och sin helighet.
Då kommer ingen tvivla.
Då kommer alla tungor bekänna Jesus som vår Herre.

Den dagen blir allt uppdagat, allt avslöjat, allt uppenbarat. Det osedda blir synligt och det som varit för heligt för oss att se och leva här på jorden, kommer vi står rakt framför. Mitt inför. Mitt i prick kommer domslutet råda om oss alla och den bit av tillvaro som vi kommer stå på kommer bara viska tröst, för den verkligheten heter Jesus. Det som andas i oss och lovsjunger kommer att vara den Helige Ande och den Far som väntat på sitt älskade konungabarn heter Fadern. Och hans röst känner vi igen! Vi har förnimmt honom redan här!
Inför tronen kommer vi höra den väldiga domen som ett ljud som ingen människa förut hört, och det beskrivs nog bäst som en bår - ja en bår! - som vi formligen får lägga oss ned på. För det är den som kommer bära vårt jags kropp och allt med den som är till, och vi bärs från döden på jorden till Faderns hjärta och livet i himmelen.

- - -

Två kvinnor sitter och pratar. Händelsen utspelar sig på ett sjukhus. Den ena är nyförlöst. Den andra är yngre, och hälsar på. Plötsligt hörs ett förlossningsvrål av smärta från rummen bredvid - oklart vilket, som alltid nära sjukhuskorridorers stängda dörrar.
Den unga kvinnan blir förskräckt vid det starka ropet av djup smärta. Och ser förvånat sig om och fäster sen blicken på den andra kvinnan.
Hennes ögon tåras och hon ryser av rörelse, då hon minns nattens strid på liv och död. Men sonen som sover i hennes armar är hennes ögonsten - resultatet av hennes vånda. Djup smärta, styrka hon inte visste hon hade och ett förevigat band knutet i hennes väsen till den lille i famnen. Kärleken är starkare, gåvan hon fått större än något hon ens varit i närheten av innan i hennes liv.

Hon förstår den unga kvinnans reaktion på det hemska vrålet nyss. Hon var likadan som henne bara för några timmar sedan. Nu är hon uppfylld av det offer hon gett, kampen hon vunnit och priset. Priset!!!

Domsbasunen kommer på samma sätt uppfattas väldigt olika när den ljuder. För de som inte känner sin Herde kommer den låta förfärligt, fruktans-värt. De kommer inte förstå kärleken, storheten, värmen och den djupa försoningen som inte kan vänta längre.
De kommer bli rädda, men de kommer ängsligt se sig om och blicken kommer att fastna på den som tror. De känner igen sin Herdens röst och deras ansikten kommer vid Domsbasunens ljud vara fyllt av frid, längtan och hopp. Det vet att det är en älskande Herre som skall döma rättvist, och de som är rädda kommer se ljuset från de fridfullas ansikten.

Tänk att alla tungor skall bekänna Jesus som vår Herre.

Lovsången tar vid igen...