När förbön inte hjälper

Vi har fått en fråga om vad man gör när en medkristen lider av svår kroppslig och själslig sjukdom och förbön med handpåläggning inte hjälper. Kan det vara exorcism som behövs?

Det är mycket svårt att svara utan att ha sett den person det gäller. Men jag gör i alla fall ett försök.

1.    När det gäller förbön är uthållighet viktig. Jesus har lärt oss ”att alltid be och inte ge upp” i liknelsen om änkan och domaren, Luk 18. Vi kan vara för snabba att säga att inget har hänt – vi borde tillägga ordet ”ännu”.

2.    Bön är inte kommando. Snarare en fråga till Gud: Vill du göra som vi vill? Eller vad vill du? Och när? Jag tror aldrig man kan säga att förbön inte hjälper. Det gör det alltid, fast ibland inte på det sätt eller vid den tid vi hade tänkt.

3.    Exorcism betyder andeutdrivning. En människa kan vara besatt av onda andar. Hon brukar då själv veta om att en främmande makt har kontroll över henne, så att hon talar eller handlar tvångsmässigt. Då kan utdrivning behövas, men den bör inte utföras av vem som helst, eftersom det är starka krafter i rörelse. En erfaren präst rekommenderas.

4.    Man kan också vara ”ansatt” av djävulen. Detta kan även gälla kristna. Den onde har då inte absolut kom­man­do över människan, men anfäktar henne ständigt. Då ska man inte tillämpa utdrivning utan enbart bön om befrielse och Jesu blods beskydd.

5.    Även befrielsebönen kan behöva upprepas. Ibland handlar Gud omedelbart, ibland tog det faktiskt tid t.o.m. för Jesus (Mark 8:22-26).

Jag reserverar mig ännu en gång för svårigheten att ge skriftliga och allmänna svar på denna fråga. Fortsätt att be, men sök erfaren hjälp om ni tror det finns demonisk inverkan.

 Med hälsning i Herren

Staffan Ljungman