Hej
Jag är väl vad man skulle kalla nykristen. Mina föräldrar visade/lärde mig aldrig den delen av livet (tron). Men genom nya bekantskaper efter jag flyttat hemifrån så har jag funnit tron (tror jag). Satt nu ikväll o läste bibeln och hajar till och har svårt för en del ställen men vi kan ju börja med det första jag fastnar vid, straffdom. Läste Moseboken och kom till--> Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig... Förklara för mig är ni snälla Vadå svartsjuk och hur kan jag bli straffad för vad min farfar och hans far gjort. Sånt här får mig att tveka och undra. Och snälla tänk på att jag kan inget, förklara enkelt. Tack, Zoran
Hej Zoran!
Jag blir glad när jag läser Ditt e-brev, glad för att Du har kommit till tro. Du kan vara viss om att Herren vill leda Dig vidare.
Du är inte den förste som undrar över det som står i 2 Mos. 20:5.
Flera som tillhörde gudsfolket undrade över detta. Och de fick besked. Vi kan läsa det i profeten Hesekiels bok, i kapitel 18. Här kommer det tydligt fram att var och en har sitt ansvar. På ett drastiskt sätt skildras hur det kan växla från den ena generationen till den andra. Om den förste håller sig till Gud kan han få en son som avfaller, men sedan kan sonen i tredje generationen vända om till Gud. Så slås det fast: ”Sonen skall inte bära straffet för faderns synd och fadern skall inte bära straffet för sonens synd.” (v 20) – Därför kan vi utgår från att uttrycket i 2 Mos. 20:5 ”man försmår mig” syftar på ett läge där man fortsätter i avfallet från Gud generation efter generation. Det som är själva budskapet från Gud till oss kommer fram i slutet av Hesekiel 18. ”Jag önskar ingens död, säger Herren Gud. Vänd om, så får ni leva.” - Samma budskap får vi i Nya testamentet: ”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus” (Rom. 8:1). Du har också reagerat på uttrycket ”svartsjuk” om Gud. Men faktiskt ligger det något stort i detta! Gud älskar oss – dig och mig. Han älskar oss inte svalt utan starkt. Liksom en man som är gift och älskar sin hustru blir bestört om hon inleder en förbindelse med en annan, så är det med Gud. Det tar honom ända in i hjärtat om vi går ifrån honom. Så mycket är vi älskade. Det är underbart! Nu hoppas jag att jag har kunnat uttrycka mig så enkelt som Du har önskar. | 
