Trettondag jul - Årg 2

Trettondag jul
Epifania
Guds härlighet i Kristus

Matt 2:1-12

Ett vanligt uttryck när man mår bra är: jag känner mig som en ny människa. Efter julledighet med för mycket god mat som gett känslan att byxan krympt i tvätten. Då är det dags för en nystart.  Ett nytt år med ett löfte om att börja träna och äta nyttig mat. Ock så få känna sig som en ny människa. Som att längta efter förändring, förbättring eller till och med förvandling. Vid en djupare eftertanke inser man snart att varken mat eller träning gör mig till en ny människa, även om det gör mig gott. Ibland är det uppenbart vad det är som är fel, andra gånger är det höljt i dunkel. Det yttrar sig då som en form av missnöje. Så ska det inte vara. Det tycks vara djupt rotat; en längtan till förändring. Som en inbyggd strävan att få känna sig hel. Och genom ansträngning få det jag önskar. Det kan lätt gå fel.

I texten om de österländska stjärntydarna finns två kungar med. Två helt olika kungar. Den ena är Jesus den andre är Herodes. Herodes den store var egentligen en underhuggare till kejsaren i Rom. Illa omtyckt av det judiska folket. Herodes visar tydligt exempel på att det kan gå väldigt fel i en människas strävan. Herodes strävan är makt och han känner sig hotat på sin position när stjärntydarna talar om en nyfödd kung. Han försöker med lögn och list ta reda på hur hotet kan undanröjas. Ock så behålla sin makt.

Det är ingen nyhet att något faktiskt är fel. Skapelsen är skadad. Det påverkar oss i grunden. Trots det, i denna trasiga skapelse finns en möjlighet, den nya människan vi längtar efter finns på riktigt. Hans namn är Jesus. Gud har blivit människa, den nya människan som föddes i Betlehem. Guds härlighet uppenbaras i ett litet barn. De österlänska stjärntydarna kom för att hylla honom. De kom inte för att få något tillbaka, de kom för att ge. De kom för att lovprisa honom med gåvor. Det hela liknar en lovsång. Som när vi kommer till Gud och sjunger ut vår längtan efter honom som gör den skadade skapelsen hel. Han, den nya människan.

När de österlänska stjärntydarna kom till Jesus mötte de hans mor Maria. Det var hon som fick ta emot gåvorna; guld, rökelse och myrra. Maria fick ta emot offergåvorna till Jesus. Hon hade redan tagit emot honom. Inkarnationen var för henne ett faktum. Och därigenom förverkligas Guds plan: den gamla, skadade skapelsens förvandling till den nya friska. Maria gjorde det vi alla bör göra i vår längtan och strävan; ta emot Jesus och låta honom förnya våra liv. Då blir det rätt!  

// Lars Sahlin

Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda, / höjda
över tiden, / och i friden
av hans rike / en gång varda honom like. (Sv Ps 119 vers 4)