Glöm inte att tanka!

Den Cayanblå bilen svävade stolt och förnämt fram i sommarens soliga dagar. Röda stugor körde vi förbi. Och Q-åttor och Statoiler. Men sen hände inte så mycket mer. Tomt i tanken! Ja, ett litet tag till rullade bilen fram. En Ford Focus går ibland framåt utan bensin. Den gör så när det är nedförsbacke. Men sen sa det hack och suck och stopp.

Och såsom det är med bilen så är det understundom med dig och mig. När det bär utför går det fort av bara farten. Men var finns den inre kraften som bär mig framåt och uppåt?

Glöm inte att tanka!

Många bibeltexter handlar om hur vi förspiller viktiga tillfällen i våra liv. Ofta försummar vi tillfällena att fylla på oss själva inuti. Min bil behöver bensin och service. Och barnet inom mig behöver kärlek, tröst, omsorg och Jesu ord av ande och liv. Är du stygg och snål mot ditt inre barn? Eller kanske slarvig? Du fyller ditt inre med sådant som gör att du inte mår bra.

Får jag berätta om något som hände mig en gång? Lova att inte berätta det för någon. Det handlar om den gången då jag var dum. Jag skulle fylla på bensin i tanken. Men jag var tydligen alldeles urblåst i tanken och märkte inte att det rann in diesel i bilen. Inte förrän efter 2 km. Bilen puttrade och rök och hostade. Och sen ville den inte vara med längre. Den stannade och såg sur ut. Och bredvid stod jag, en slagen präst och skämdes.

Jag försökte vinka åt bilarna som susade förbi. Men ingen stannade. Och jag tänkte: 'Där sitter nog en präst i den bilen. Han tänker kanske på ett föredrag som han skulle hålla om kyrkans sociala ansvar. Och där sitter en riksdagsman. Tänker han på fördelningspolitik? Och där åker nog en trött socialtjänsteman. Han orkar inte med fler människor idag'. Efter ett tag stannade ett dollargrin, modell amerikan. Ut klev två långhåriga, skäggstubbiga, raggiga, leende unga män. Det var de barmhärtiga samariterna som stannade och tog sig an den slagne prästen vid vägkanten. De förde min bil till sitt härbärge, d.v.s. sitt garage, tömde tanken, fyllde på med bensin och berättade för mig om hur fantastiskt det är med motorcross. Och lärdomen var detta: Glöm inte att tanka rätt!

Lukas 4 berättar om att Jesus från Nasaret blir bortvisad av folket från Nasaret. De missade chansen. Det var mycket som skulle kunnat hända bland dem om de tagit emot honom.  Men denne Jesus korsar gång på gång vår väg. Varje söndag. Han är specialist på att hjälpa oss att klara av vår inre människa. Han stannar till och hjälper oss tömma ut allt det fula vi fyllt oss med. Och han fyller på med 'liv och liv i överflöd'.

Den senaste tiden har ett Jesusord arbetat i mitt inre. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra (Joh 13:34). När vi läser det ordet fastnar vi mestadels i andra delen och funderar över vad vi nu ska göra för Jesusduktigheter mot varandra. Men jag fick lära mig att stanna i den första delen. Så som jag har älskat er...   Jag fick dröja där. Jag lät hans kärlek, hans liv, hans renhet, hans helande i de inre såren bara få strömma in i mig. Jag tankade Jesu liv.

Ja, låt dig älskas av Jesus.
Glöm inte att tanka! 

TILL EFTERTANKE:
Stig ut ur din instängda värld och fråga:
Varifrån skall min hjälp komma?
Svaret du får på den frågan är:
Min hjälp kommer från Herren (Psalt 121:2). 

Ställ dessa frågor till dig själv:   
Vad fyller jag mig med?
Är jag stygg mot ditt inre barn?
Och slarvig? 

Begrunda  Ef 5:18-20
Låt er fyllas av Ande ... då talar ni till varandra … då sjunger ni till Guds ära ... då tackar vi nu Gud och Fadern för allt. Då underordnar ni er varandra. (Ef 5:18-21, Gierz översättning)). Ni gör det i vördnad och lydnad för Kristus.

Svara sedan på dessa frågor:*
Vad händer då du fylls av Anden i ditt förhållande
1) till andra?
2) till dig själv?
3) till Gud? 

Ett ord för ditt inre barn:
Så som jag har älskat er så skall också ni älska varandra (Joh 13:34).  

När du är trött, missmodig och uppgiven, hör vad Herren säger till dig:
Stig upp och ät, ty annars blir vägen för lång för dig (1 Kung 19:7).     

Bön:
Helige Ande, fyll oss med himmelskt liv.  Utgjut Guds kärlek i våra hjärtan. Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud. Jag törstar efter Gud, efter den levande Guden (Psalt 42:2-3).  

Detta skrevs någon gång under förra millenniet av

Bengt Pleijel