Vår fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt
rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Matteus 6:9-10

 

Herrens bön – Fader vår – innehåller sex böner. De första tre uttrycker ett värnande om Guds ära (hans namn, hans rike och hans vilja), medan de sista tre handlar om oss och våra behov (dagligt bröd, förlåtelse och räddning). Ett namn representerar den som äger det, hans väsen, karaktär och aktivitet. Guds ”namn” är sålunda detsamma som Gud själv så som han har uppenbarat sig för oss. Hans namn är redan heligt på så vis att det är upphöjt över alla andra namn. Ändå ber vi att det ska bli ”helgat”, det vill säga ärat på det sätt det förtjänar i våra liv, i församlingen och i världen.

 

Guds rike står för hans kungliga styre, inte så mycket i dess absoluta suveränitet över naturen och historien som det som bröt fram i världen genom Jesus. Att be att det riket ska komma är att be både att det ska växa till när människor genom församlingens vittnesbörd tar emot det, och att det ska framträda i sin fullhet i samband med att Jesus kommer tillbaka i härlighet.

 

Eftersom Guds vilja är hans vilja som präglas av perfekt kunskap, kärlek och makt är det enbart dåraktigt att stå emot det och klokt att känna igen det, söka det och praktisera det. Därför behöver vi be att Guds vilja ska få ske på jorden så som i himlen.

 

Det är ganska enkelt att upprepa orden i Fader vår som en papegoja eller ”rabbla” den som hedningarna gör. Att be dessa ord uppriktigt däremot får revolutionerande konsekvenser. Vi prioriterar inte längre vårt eget lilla namn och kungarike och vår egen vilja, utan Guds. Huruvida vi klarar att be dessa böner med integritet är ett test på äktheten och djupet i vår kristna bekännelse.

 

Läs vidare: Efesierbrevet 1:3-14