Upptäck Bibeln, guidning in i landet Kristen tro.

[an error occurred while processing this directive]
Detta är Nyfikenhetsvandring 59Utskriftsvänlig
Avsnittsmeny

1. De dödas uppståndelse efter graven

En gång har denna världen börjat. En gång skall den ta slut. Men mellan den första dagen och den sista dagen finns PÅSKDAGEN. Den är Jesu segers dag. Och den är garantin för att allt inte är slut, då jorden tar slut. Därför att Jesus uppstod från de döda vågar vi tro på

SYNDERNAS FÖRLÅTELSE
DE DÖDAS UPPSTÅNDELSE
OCH ETT EVIGT LIV.

En del översätter trosbekännelsens ord om de dödas uppståndelse med 
Vi tror ock på kroppens uppståndelse (och ibland för köttets uppståndelse)

Paulus skriver i 1 Korintierbrevet 15:35-49 om kroppens uppståndelse. Hur är det möjligt att döda, som legat flera tusen år i jorden, skall kunna uppstå. Det är ju inte bara själen som uppstår. Hela människan med ande, själ och kropp skall uppstå. Hela min personlighet skall finnas med på den yttersta dagen.

Den Gud som på skapelsens första dag sade sitt VARDE, han skall på skapelsens sista dag göra ett nytt skapelseunder. Paulus förklarar detta för oss med en bild. Han talar om fröet och plantan. Det som kommer upp ur jorden är detsamma som fanns i fröet. Plantan är programmerad i fröet. Här finns både sammanhang och förvandling.

Så är det också med den kropp som bäddas ned i jorden. Kroppen förintas i jorden precis som fröet. Men ur detta uppstår något som har likhet med det som bäddades ned, men ändå är alldeles nytt. Här är både sammanhang och förvandling

Vi kan lära oss en del om detta om vi tänker på Jesu kroppsliga uppståndelse på den yttersta dagen. Nu vill jag därför citera mig själv.

Jag skrev så här på vandring 33 (Hela vandringen )


Det är stor skillnad på det liv Jesus levde före Golgata och det liv han lever efter uppståndelsen. Efter uppståndelsen har han en ny kropp. Det är den kropp han nu har på Faderns högra sida. Det är den kropp vi kommer att få se då Jesus kommer tillbaka.

Medan de ännu talade, stod Jesus plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: "Frid över er!" De blev rädda och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: " Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel?
(Lukas 24:36-38)

När Jesus plötsligt visar sig blir de rädda, säger Lukas. De blir förskräckta. De tror att det var en ande de såg. En gammal vålnad! Vi får inte blanda samman vår gemenskap med Jesus och kontakten med andar. Bibeln förbjuder oss att försöka oss på seanser, ta kontakt med den andliga världen genom medier. Bibeln säger absolut stopp. Det finns en ande som vi ska hålla oss till, det är den Helige Ande.

Jesus frågar dem då de blir rädda: Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Det är bra frågor att ställa sig när paniken kommer: Varför? ... Varför blir jag så rädd? Bearbeta dina frågor och dina tvivel..

Sedan visar Jesus dem sin kropp. Se på mina händer och på mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har. Lukas 24:39

Det är inte bara Jesus som efter sin uppståndelse har en kropp. Vår andliga framtid i himlen är en framtid med kroppar. Vi ska inte sväva kroppslösa omkring i himlen ...

Tänk dig in i att du, när du kommer till himmelen, får syn på mig. Du dunkar mig i ryggen och säger: Roligt att se dig här, Bengt! Men hur har du kommit hit? Jag berättar då om mina kontakter med Jesus. Det är Jesus som ordnat in mig här, säger jag. Men när du dunkar mig i ryggen så passerar inte din hand rakt igenom mig som om jag var någon slags andevarelse. Jag har en kropp. Vi kommer att ha riktiga kroppar som Jesus, riktiga kroppar som man kan ta på, riktiga kroppar fria från de begränsningar som vi nu har, men ändå riktiga kroppar. När Gud frälser dig är han intresserad av hela dig. Inte bara din själ och din ande utan också hela din kropp. Vi tror på kroppens uppståndelse. Kristendomen har höga tankar om kroppen. Den är den mest materialistiska religionen av alla. Kroppen är ett tempel för den helige Ande (se 1 Korintierbrevet 6:19). När Jesus nu visar sig, har han en kropp, där sårmärkena från Golgata är kvar.

Det berättas om den medeltida munken Bernhard av Clairvaux att han en dag får se en ljusgestalt komma emot honom. Det måste ha varit underbart med detta himmelska ljussken. Han tror först att det är Jesus som visar sig för honom. Men efter en stund säger han: Gå bort. Satan! Satan frågar honom då: Hur kan du känna igen mig? Bernhard svarar: Du saknar märkena från Golgata.

Viktigt för oss:
Vi ska inte ta emot någon Jesus, som saknar sårmärkena från Golgata!

Och Jesus visade dem sina händer och fötter. Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: "Finns det något att äta här?" De räckte honom en bit stekt fisk och de såg hur han tog den och åt. 
(Lukas 24:40-43)

Förut trodde de att det var en ande som visade sig, då kunde de inte tro av idel rädsla. Men när Jesus nu visar dem sin kropp, står det att de inte kunde tro av idel glädje och förvåning. 
Grubbla: Kan man bli så rädd att man inte kan tro? 
Kan man bli så glad att man inte kan tro?


Slut på citat från Vandring 33

Vi fortsätter och tänker på de dödas uppståndelse.

Var är de döda?
I Bibeln finns det antydningar om ett mellantillstånd mellan döden och uppståndelsen på den yttersta dagen. Sett från timlighetens värld - vår värld - ser tiden mellan döden och den yttersta dagen ut som en lång tid. Sett i evighetens fågelperspektiv sammanfaller dödsögonblicket med den yttersta dagen.

När vi vid begravningen följer våra kära till graven överlämnar vi dem i Guds händer. Om man därför frågar: "Var är de döda?" så kan vi svara: "I Guds händer". Detta svar är varmare än detta: "Han är på kyrkogården". Vi kan naturligtvis vårda våra gravar, pryda dem med blommor o.dyl. Men samtidigt vet den som tror på Jesus något mycket mer. Den döde är icke här. Han är i Guds händer.

2. De dödas uppståndelse före graven

[an error occurred while processing this directive]

[an error occurred while processing this directive]