Söndag: Maria från Magdala

Jesus sade till henne: ”Varför gråter du,
kvinna?...Jesus sade: ”Rör inte vid mig.”
Johannes 20:15, 17

Det är Guds underbara omsorg att den första person som den uppståndne Herren visar sig för var en kvinna, och att en kvinna också var den första han gav i uppdrag att förkunna evangeliet om uppståndelsen för andra. Är inte detta en medveten bekräftelse av kvinnan vid en tid då kvinnor inte betraktades som trovärdiga vittnen? Denna privilegierade kvinna var Maria från Magdala. Evangelisterna berättar inte mycket om henne. Men vi vet att hon stannade kvar vid korset till det bittra slutet och att hon följde begravningståget till graven och såg Jesus begravas där. Ungefär trettiosex timmar senare återvände hon tillsammans med ett par andra kvinnor och fann att graven var öppnad och kroppen försvunnen. Hon sprang tillbaka för att berätta för Petrus och Johannes. De rusade till graven, medan hon följde efter i lugnare takt. När hon kom fram var de borta och hon var ensam.

Johannes målar upp två dramatiska små tablåer. I den första gråter Maria, i synnerhet eftersom hon trodde att hon hade förlorat den ende man som behandlat henne med värdighet, kärlek och respekt. Ljuset är försvunnet ur hennes liv. Men Jesus har inte lämnat henne, som hon trodde. Tvärtom finns han alldeles nära henne, uppstånden, men hon vet det inte.

I den andra tablån vill Maria klamra sig fast vid honom. Men Jesus säger till henne: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min Fader” (Joh 20:17). Många frågar sig varför Jesus inbjöd apostlarna att röra vid honom samtidigt som han förbjöd Maria att göra det. Svaret är att det handlar om två olika sätt att vidröra. Apostlarna inbjöds att röra vid honom som en bekräftelse på att han inte var någon vålnad; skälet till att han förbjöd Maria att göra samma sak var att hennes gest symboliserade en felaktig relation. Den bästa översättningen vore kanske: ”Klamra dig inte fast vid mig.” Hon måste lära sig att hon inte kunde återuppta samma nära vänskapsförhållande hon tidigare hade åtnjutit. När han väl hade stigit upp till Fadern skulle en ny slags relation bli möjlig.

När vi föreställer oss Maria som gråter och Maria som vill klamra sig fast ser vi de kontrasterande misstag hon begick. Hon grät eftersom hon trodde att hon hade förlorat honom för alltid. Hon ville klamra sig fast vid honom, eftersom hon trodde att hon hade fått tillbaka honom sådan han var för henne tidigare.

Läs vidare: Joh 20:10-18

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag