Livet som en vandring mot livet. Det är dynamik, rörelse. Att gå in på vägen, att vandra den. Ibland svårt, ibland lätt. Som en vandring längs en bäck. Ibland idyll med vattnet porlande. Ibland forsar vattnet hotfullt och vill svämma över stigen. Längs denna finns nya saker att upptäcka och välbekanta företeelser att se.
Ibland ser det ut som om stigen oväntat tar slut. Plötsligt är där en hög klippa som man inte kommer över. Enda sättet är att gå över på andra sidan och just där är bäcken bred med stritt vatten och ingen spång att ta sig över på.
De tolv hade samlats runt Jesus för påskmåltiden. Jesus talar om hur han längtat efter att äta denna med dem. Så talar han om att de en kort tid inte kommer att kunna se honom längre . Men detta ska vara endast en liten tid, sen ska de se honom igen .
Tiden var de tre dagarna mellan korsfästelsen på fredagen, som blev Långfredagen, och den första veckodagen med uppståndelsen, som blev Påskdagen.
Jesu bortovaro gav sorg men när de fick se honom igen, uppstånden och levande, fick de glädja sig.
Så kan det under en kristens vandring på jorden ibland komma tider då Jesus tycks borta. Då blir där sorg, men den sorgen vänds i glädje när de åter märker hans närvaro . Det viktigaste är att människan låter vända sig mot Honom som är Livet. Då får de vandra i det det eviga livet mot Livet själv. Men även när Jesus tycks borta är han osynligt närvarande. ”Se jag är med er alla dagar intill tidens slut ” Det löftet har han givit. Det är den stora glädjen mitt i alla sorger och bedrövelser.
Och den ska ingen få ta ifrån en kristen.
Till sist vill han ta emot sina trogna i den himmel dit han gått för att bereda dem rum. Där är målet för deras livsvandring, där råder den eviga glädjen i Jesu närvaro.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
