Stiftelsen Bibelskolan.com
 

Varför hånas kristna vegetarianer?

Du undrar om vi inte fick vår planet jorden med djur och växter för att vörda den? Jag skulle kanske inte säga vörda, men vårda. I skapelseberättelsen ger Gud människan i uppdrag att ”härska över alla djur som myllrar på jorden” (1 Mos 1:28). Men härskandet måste ske med ansvar. Ingen har rätt att plåga någon annan levande varelse.

De första människorna var vad vi kallar vegetarianer. Den mat Gud anvisade åt dem var gröna örter och frukt. Men efter syndafallet blev levnadsvillkoren förändrade. Människan fick med möda livnära sig av jordbruk, och redan i 1 Mos 4 nämns det att man hade boskapshjordar och slaktade. Sedan talas det ofta i både Gamla och Nya Testamentet om hur man åt kött. Vi vet t ex att Jesus åt påskalammet med sina lärjungar.

Hur ska vi förhålla oss till detta idag? Många är vegetarianer, av hälsoskäl eller av etiska skäl eller bådadera. Detta måste respekteras av alla, och det finns inget försvar för att ”håna kristna vegetarianer”. Det finns inte heller något försvar för det djurplågeri som ofta sker i samband med slakt. Å andra sidan måste vegetarianer respektera dem som äter kött. Jag vill hänvisa till ett bibelställe som talar om den ömsesidiga respekten när det gäller mat: Rom 14:2-6.

Slutligen undrar du om det också finns plats för djuren i Guds paradis? Det tror jag alldeles säkert. Djuren hör ju till Guds goda skapelse. Är de skapade för människans skull så får de också vara med och glädja människorna i evigheten.


Med hälsning i Herren

Staffan Ljungman


Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg