På den tredje söndagen i advent är förutom Jesus Johannes Döparen i centrum. Jesus kallar honom för en profet, ja, t.o.m. mer än profet. Det judiska folket hade en lång historia av profeter. Det kan vi se i Gamla Testamentet. Men den profetiska rösten hade nu vid den tid då Jesus och Johannes framträdde, varit tyst i ca 400 år. Därför var det väldigt stort att två sådana gudsmän framträdde. Den profetiska rösten hade börjat höras igen.
Detta var inte odelat positivt. Vi kan se i GT hur profeterna oftast bar fram för de makthavande ovälkomna budskapen från Gud. Läs t.ex. om profeten Elia och hans förhållande till kung Ahab och drottning Isebel i 1 Kon. 18–19. Eller om hur profeten Jeremia blir kastad i brunnen, Jer. 38.
Vi kan se detsamma idag. Om man vill betrakta klimataktivisten Greta Thunberg som en profetisk röst ser vi hur hon möter stort motstånd bland de makthavande i världens länder, och får nedvärderande ”smeknamn” av maktmänniskor i både Nord- och Sydamerika. Anledningen är densamma idag som då, nämligen den mänskliga egoismen och vinstbegäret.
Samma motstånd möter kulturpersonligheter som i musik och böcker inte är politiskt korrekta och inte fogar in sig i den ”mainstream” som är accepterad i samhällslivet. Anledningen är återigen egoismen och självförgudningen.
Eftersom vi släppt vår relation till Gud som i sin kärlek utgör källan till all trygghet, måste vi söka ordna med vår egen trygghet. Detta gör vi genom att skapa ordning och reda i tillvaron. Det är så tryggt med spårvagnar och tåg för vi vet att de håller sig på spåren. På samma sätt blir tillvaron allt tryggare ju mer vi får allt att hålla sig på de ”spår” vi lägger ut. I tidningen kan vi läsa om hur besvärligt och ”otryggt” det blir nu när barnen inte får komma till skolan om det finns sjukdom i familjen. ”Spåren” som den dagliga rutinen utgör duger plötsligt inte. Man måste tänka om och tänka nytt, hitta nya vägar till trygghet. Det kostar på. Måste en förälder vara hemma från jobbet kostar det i sänkt inkomst.
Profeterna är jobbiga för de påminner oss om att Gud inte accepterar några andliga spår. Relationen med honom får inte gå på rutin så att vi bygger upp en trygghet i andliga ritualer, traditioner och rutiner. Gud finner sig inte i att vara instängd i en låda som automatiskt levererar de ”belöningar” vi tycker oss ha gjort oss förtjänta av genom vår självpåtagna fromhet. Ibland kommer det upp till ytan när vi får det svårt och jobbigt: ”Vad har jag gjort för ont?” ”Vad har jag gjort för att detta skulle drabba mig?”
Gud vill inte att vi ska ha vår trygghet i något annat än hos honom själv, en trygghet vi får efterhand som vi har en allt djupare personlig relation till honom. Därför är profeter som Johannes Döparen både besvärliga och glädjebudbärare. De avslöjar vårt avguderi och vår falska trygghet samtidigt som de pekar på omvändelsens möjlighet till ett annat liv med Jesus Kristus.
Staffan Fredin
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
