Den gammaltestamentliga läsningen på första söndagen i advent är hämtad från profeten Sakarjas bok. Den är skriven ungefär 500 år före Jesu födelse. I och med att Jesus rider in i Jerusalem går den i uppfyllelse.
Fröjda dig stort, dotter Sion! Jubla, dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.
Någon har sagt, att om man kunde veta vad som skulle hända fem minuter framåt i tiden, skulle man inte behöva mer än två veckor för att behärska världen. Bibel förutsäger på ett underbart sätt hundratals händelser. Även små detaljer är upptecknade. Det har i många fall gått hundratals och t.o.m. tusentals år innan profetiorna har gått i uppfyllelse. Några profetior gällde städer och länder som t.ex. Tyrus, Jeriko, Samarien, Jerusalem, Israel, Moab och Babylon, medan andra talade om den eller den personen.
Beträffande Jesus finns det mer än 300 profetior i Gamla Testamentet. De skrevs, liksom denna från Sakarja, flera århundraden innan hans födelse. Historien bekräftar att det som har förutsagts verkligen skedde in i minsta detalj. Detta bekräftar att Jesus utan tvivel är den sanne Messias, Guds Son och världens frälsare. Likaså bekräftar det att de bibliska profetiorna verkligen är Guds ord och budskap till oss.
Vi kan alltså verkligen lita på bibelorden och de profetiska förutsägelserna. Det är väldigt viktigt att veta detta med tanke på alla de förutsägelser som ännu inte har gått i uppfyllelse. Det betyder att vi kan veta en hel del om vad som kommer att hända i framtiden.
Den andra delen av söndagens GT-läsning talar just om framtiden:
Jag ska ta bort vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem. Stridens bågar ska bort, och han ska tala frid till hednafolken. Hans välde ska nå från hav till hav, och från floden till jordens ändar.
Efraim var den största av Israels norra stammar och syftar ofta på hela landet Israel. Ordet ”frid” är det hebreiska ordet shalom som innebär Guds välsignelser på alla områden i livet och tillvaron. Från hav till hav syftar på från Medelhavet till Döda havet, floden är Eufrat och jordens ändar står för hela världen. ”Han” syftar på konungen som kommer ridande på åsnan, alltså Jesus Kristus.
Den första delen av profetian gick i uppfyllelse när Jesus den gången red in i Jerusalem på åsnan, den andra delen syftar på framtiden när Jesus kommer tillbaka för att regera över hela världen i det som brukar kallas för tusenårsriket.
Om vi nu betänker hur tillförlitliga profetiorna hittills har visat sig vara, så är det med stor säkerhet vi kan veta att det som sägs om den kommande tiden är lika säkert. Därför kan det vara en god idé att tänka efter hur vi lever så att vi är beredda när han kommer. Här kan Paulus vara oss behjälplig i det han skriver i episteltexten:
Tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund. Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.
Advent är en fastetid, en förberedelsetid inför Jesu ankomst. Men det kan också vara lätt att misströsta. De kroppsliga begären kan vara svåra att få rätt på. Då är det viktigt att se på Jesus. Hur han rider in i Jerusalem, på en åsna, säger väldigt mycket om vem han är. Så länge denna tiden varar kommer han till oss var och en på ett ödmjukt sätt, milt, i frid med sin förlåtelse, upprättelse och fulla frälsning.
Tillsammans med Jesus har vi ingenting att frukta inför framtiden, utan kan och får se framåt med glädje, förväntan och tillförsikt. Allting kommer bara att bli bättre i hans sällskap.
Staffan Fredin
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
