Kristi Himmelsfärds dag

Herre över allting 

Kristi himmelsfärds dag firas 40 dagar efter Påsk (Apg. 1:3) och avslutar den första delen av påskens efterfirningstid. Tidens och rummets gränser är nu sprängda. Jesus går från vår värld in i Guds värld. Jesus bestiger tronen på Gud Fader allsmäktigs högra sida.  Jesus är nu Herre över allting. Himmelsfärden är inte budskapet om hans frånvaro utan om hans närvaro överallt. ”Du har gått till Fadern, står inför hans tron, ser ditt folk i kärlek, beder för dem nu” (psalm 359 vers 3). Denna dag blev redan på 300-talet en av kyrkoårets stora högtider. 

Helgdagens läsningar: Andra Kung. 2:11-14, Apostlag. 1:1-11, Markus 16:19-20, Psaltaren 110.

INLEDNING
Vi skall idag vandra igenom de tre texter, vi har fått och försöka leva oss in  i dem med hjälp av Emil Gustafssons psalm ”Hur underlig är du i allt vad du gör”.  Den har nummer 268 i vår psalmbok och skrevs 1886 och finns i sångsamlingen ”Hjärtesånger”, som Emil Gustafsson utgav. Han var lantbrukare och evangelist i Helgelseförbundet. Under sina tidigaste tonår levde han ett något stökigt liv, men sadlade tidigt om och var redan vid 16 års ålder verksam som söndagsskolelärare och evangelist inom Helgelseförbundet. Han avled 37 år gammal. Psalmen är säkerligen präglad av Emil Gustafssons egen kamp och vånda i många prövningar. 

1. Vi lyssnar först till dagens epistel från Apostlagärningarna 1:1-11.
I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom den helige Ande (SFB) hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, ”det som ni har hört mig tala om”, sade han.  ”Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta i den helig Ande (SFB) om bara några dagar.” De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt.

Men ni skall få kraft när den helige Ande (SFB) kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

När han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem.  ”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.” 

Vi läser nu Psalm 268 vers 1 och 2:
Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå?
Men ett är dock säkert: Den väg du mig för 
för mig är den bästa ändå. 

Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör,
men du skall få se det en gång.
Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för?
Ej prövningens dag är så lång. 

Emil Gustafsson som skrev den här psalmen, visste rätt mycket om det som psalmen beskriver. Och man undra om inte de elva lärjungarna -  nu samlade för sista gången med Jesus i Jerusalem - om de inte kunde skriva under på det som står här:

Herrens vägar är verkligen underliga.
Vem begriper sig på Honom?
Ja, vem kan dina vägar förstå?
Deras ängsliga hjärtan har bultat i dem.
De har verkligen fått erfara prövningens dag. 

De hade vandrat i tre rika år med Jesus. De hade lyssnat till hans ord. De hade sett vad han gjorde. Människor hade fått ett nytt hopp, många kunde resa sig ur sjukdom och förnedring. Hälsan kröp in i kroppar. När Herren åter upprättade Sion då var allt som om vi drömde (Psalt 126:1, som om vi drömde kan också översättas som om vi fick hälsan åter).  Tre rika år, laddade med himmel och friskhet!

Men så hade allt bara kraschat. Förföljelse, svek, turbulens, korsfästelse, begravning …

Deras kristendom hade kraschat.  De hade drömt om det nya riket, där Jesus var kung och de hans ministrar. Men då Jesus släpades bort, korsfästes och dog, då gick mörkret ner över dem. De satt där bakom stängda dörrar och bara grät och grät och grät. Hur underlig är du i allt vad du gör, vem kan dina vägar förstå?

När sedan det omöjliga hände att Livet vann, då blev det en ny oro. Kan vi tro det? Där var frågor och undran och tvivel. De samtalade med varandra, de grät tillsammans. När Jesus sedan visade sig för dem blev de chockade av glädje, berättar Lukas.  När han visade dem sina händer och fötter kunde de inte tro av idel glädje och förvåning (Lukas 24:40-41). Vi kan förstå att man inte kan tro på grund av sorger. Men hur kan glädjen hindra dem att tro?  Hur underlig är du i allt vad du gör, vem kan dina vägar förstå?

Men lärjungarna gav sig inte. De gick inte på vad som helst. De undrade och letade efter bevis. Och de fick bevis. Lukas berättar: Jesus framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike.

Nu är allt detta nedskrivet för vår skull. Den helige Ande drar in oss i DEN STORA PÅSKBERÄTTELSEN. Vi finns med där.  Genom att gå in i dessa berättelser, händer det så mycket med oss. Vi följer med lärjungarna till Jerusalem, vi slår oss ned med dem och lyssnar till Jesus och ställer som de frågor till Jesus. Vi förvandlar berättelserna till samtal.

Vi umgås med apostlarna. Vi frågar Johannes: Vad hände med dig eftersom du vågade kalla dig själv: Jag är lärjungen som Jesus älskade. Kan jag få den erfarenheten i mitt liv?

Vi frågar Simon Petrus: Hur kände du dig efter förnekelserna? Och Petrus tar oss då med till Jesus och vi får höra hur Jesus ställer den frågan till oss: Älskar du mig?  Kanske Jesu kärlek drabbar också mig, så att jag vågar säga: Herre, du vet allting, du vet att jag har dig kär.

Vi frågar Tomas tvivlaren: Hur kunde du så helt svänga om från dina tvivel till den mest fantastiska bekännelsen: Min Herre och min Gud.

Och vi lyssnar vid måltiden med Jesus om hans löften om helig Ande, om hans rikes ankomst, om hans framtidsplaner.

När man hört förkunnelsen om Jesus, är det viktigt att ge dig tid att be-arbeta det.

BE – tala med Jesus om det du hört.
ARBETA – bli Ordbrukare.
Låt inte Bibeln stå på väggens hylla.
Arbeta in ordet i hjärtats mylla. 

Den väg du mig för, för mig är den bästa ändå …
Nu förstår vi inte det alltid. Men vi skall få se det en gång.
Låt oss nu sjunga in detta i våra hjärtan med hjälp av psalmen 268 vers 1 och 2.

Hur underlig är du i allt vad du gör, vem kan dina vägar förstå? Men ett är dock säkert: Den väg du mig för, för mig är den bästa ändå.

Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör, men du skall få se det en gång. Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för? Ej prövningens dag är så lång.   

2. Vi lyssnar nu till dagens gammaltestamentliga text från andra Kungaboken 2:11-14.
Medan Elia och Elisha gick där och talade med varandra, kom  plötsligt en vagn av eld med hästar av eld, och skilde dem åt. Och i en stormvind for Elia upp till himlen. Elisa såg det och han ropade: ”Min fader, min fader, du Israels vagnar och ryttare!”

När han inte såg Elia längre grep han tag i sina kläder och rev itu dem.  Han tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och gick tillbaka och ställde sig på stranden av Jordan. Där tog han manteln, som hade fallit av Elia och slog med den på vattnet och sade: ”Var är Herren, Elias Gud?” När  Elisha slog på vattnet, delade det sig och han kunde gå över.  

Vi läser psalm 268 vers 3 och 4:
Mångtusende vagnar, o Herre, du har,
och vilken du väljer för mig
kan göra detsamma,
ty lycklig jag far till himlen i sällskap med dig. 

Och när som Elia i ilande fart,
jag lämnar den ödsliga strand,
all smärta försvinner och allting blir klart
hos Jesus i fröjdernas land. 

Denna text från andra Kungaboken berättar om en märklig himmelsfärd i Gamla Testamentet. Vi möter två trosgiganter. Det är profeten Elia och hans efterträdare Elisha. I vår text ställs en viktig fråga: Var är Herren, Elias Gud? Vi ska ha med oss den frågan, men låt oss först se hemligheten med Elia.  Hemligheten med Elia var Herren, Elias Gud.

När Elia framträder för Israel, har det hänt skumma saker i landet. Kung Ahab har blivit förälskad i en ung flicka, som ej tillhör Israels folk. Hennes namn är Isebel. Hon är vacker, eldig, spännande, viljestark. När Ahab tar henne till hustru, kommer inte bara hon till hans palats. Hennes religion kommer också dit. Och inte bara in i palatset utan också in i hela landet. Man börjar dyrka Baal. Baals religion är en fruktbarhetsreligion. Man dyrkar sex. Man ställer till med fester i de gröna lunderna (Gröna Lund fanns redan då). Där förekommer extas och sextas. Och det här är ju spännande. Folket sugs in i denna religion. Pojkar smyger sig ut om kvällarna, nyfikna på vad de har för sig.  De hör hur Baals profeter ropar ut: Baal är Gud.

Det är nu Elia uppträder. Han har ett märkligt namn. Hans namn är sammansatt av två namn på Gud, som man har i Israel – EL och YAH. Elia betyder HERREN ÄR GUD.

Så fort nu Elia visar sig på gator och vägar säger folket: Där går Elia. Och det man då gör är att man bekänner sin tro på Israels Gud: HERREN ÄR GUD. 

Känner du Elia? Jakob skriver att Elia var en människa som vi (Jakob 5:17). Han var inte en supermänniska. Han var en vanlig människa tillsammans med en stor Gud.

Du och jag är vanliga människor. Vi är ”folk i allmänhet”. Vad människor omkring oss behöver se, är vanliga människor berörda av en stor Gud. Saker och ting börjar hända när Herren, Elias Gud är med.

Och det händer mycket omkring Elia. Vi kan läsa om DEN STORA TRIUMFEN på berget Karmel i första Kungaboken 18. Baals maktlöshet demonstreras. Och när allt folket ser hur Elias Gud griper in, ropar man: Det är Herren som är Gud! Det är Herren som är Gud!  (1 Kung 18:39).

Och det hände mycket omkring Elia. Vi kan läsa om DEN STORA TRAGEDIN  i 1 Kungaboken 19. Elia kommer i djupaste nöd och vi får se hur Herren Elias Gud är där. 

Vår text berättar om slutet av Elias liv. Han är på väg att bli pensionerad. Han går där tillsammans med sin efterträdare Elisha. Plötsligt stiger Elisha åt sidan och mellan dem kommer en vagn av eld med hästar av eld, och skilde dem åt. Och i en stormvind for Elia upp till himlen (2 Kung 2:11).

Det är inte vagnen som tar bort Elia. Det är stormvinden. Och här kan vi tänka på Jesus. Ett moln, en sky, tar bort Jesus. Molnet, skyn, är tecknet på Guds närvaro. Elia och Jesus togs från vår existensform och in i Guds existensform. Elisa såg det och han ropade: ”Min fader, min fader, du Israels vagnar och ryttare!”

Och sedan berättas det att Elisha tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och gick tillbaka och ställde sig på stranden av Jordan. Där tog han manteln, som hade fallit av Elia och slog med den på vattnet och sade: ”Var är Herren, Elias Gud?” När Elisha slog på vattnet, delade det sig och han kunde gå över.

I stället för att ta på sig manteln, tog han manteln i handen. Han trodde inte att det låg något magiskt i manteln. Så dum var han inte. Men han kom ihåg att Elia kastat den manteln över honom, då de första gången träffats. Nu hade han fått denna mantel från Gud. Manteln försvann inte med Elia i stormvinden. Nu hade han den i sin hand. Den var tecknet från Gud, att han nu skulle efterträda Elia som profet. Han tog upp profetens fallna mantel.

På andra sidan floden står profetlärjungarna och tittar på. Elisha ställer nu en fråga. Inte: var är Elia? Han frågar: Var är Herren, Elias Gud?  Elia har gått. Men var är Gud? Och Elisha föstod. Gud är här!  Just här! Herren, Elias Gud, är här!

Elisha tar upp manteln, han slår med den på Jordans vatten och vattnet delar sig åt två håll. Och det blir alldeles torrt och Elisha kan gå över till andra sidan. Och han går över med manteln om sina skuldror och går till profetlärjungarna, som står där. Och de förstår att Guds verk fortsättet. Elias ande vilar nu på Elisha.

Var är Herren, Elias Gud?  Låt den frågan ringa i ditt bakhuvud. Var är Herren, Elias Gud? Var är Herren, Moses Gud? Var är Herren, Petrus Gud och Jakobs Gud och Johannes Gud? Var är Herren, Augustinus Gud och S:ta Birgittas Gud och Luthers Gud och Levi Petrus Gud och Bo Giertz Gud?

Vi läser om dessa stora gestalter och vad de gjort för Gud. Vi kanske säger: Vilken skada att de inte längre finns. Tänk om de fanns nu.  Men frågan är inte var de finns. Frågan är: Var är Herren, som var dessa stora människors Gud?

Herren, Elias Gud, han som var med Elia I DEN STORA TRIUMFEN på berget och som var med Elia I DEN STORA TRAGEDIN,  i hans förtvivlans djup, han är här. Och han frågar dig och mig: Vad vill du att jag skall göra för dig?

Kanske du svarar: Herre, jag vill vara med dig alla dagar, du som lovat att vara med mig alla dagar. Jag vill vandra med dig i mina vardagar och jag vill med mina frågor och med min undran och jag vill få fara till himlen i sällskap med dig.  

Vi sjunger så i psalmen 268 vers 3 och 4:
Mångtusende vagnar, o Herre, du har,
och vilken du väljer för mig kan göra detsamma,
ty lycklig jag far till himlen i sällskap med dig.

Och när som Elia i ilande fart,
jag lämnar den ödsliga strand,
all smärta försvinner och allting blir klart
hos Jesus i fröjdernas land.  

3. Vi läser dagens evangelium från Markus 16:19-20
När Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det. 

Vi läser psalm 268 vers 5 och 6:
I tillbedjan skall vi då böja oss där
och ropa mångtusen i kör:
Rättfärdig och nådig, o Herre, du är
för evigt i allt vad du gör! 

Så bidar jag tålig och nöjd med min del
till dess alla varför får svar.
Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel:
ett arv utan like jag har. 

Tre ting sägs här:
1. När Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen
och satte sig på Guds högra sida.  
På Kristi Himmelsfärdsdag bestiger Jesus tronen på allsmäktig Gud faders högra sida. Idag firar vi Jesu tronbestigningsfest. Jesus får namnet över alla namn - namnet HERREN, Guds eget namn. Jesus har nu del i Guds makt och han är lika närvarande som Gud. När han gick här på jorden kunde han bara umgås med en grupp människor åt gången. Nu kan han vara överallt, där två eller tre är samlade i hans namn.

De första kristna kände att det låg en elektrisk kraft i namnet Herren, något som fick igång dem och hindrade att de blev sittande och suckande.

Emil Gustafsson sjunger om mitt härliga hopp. Petrus sjunger också om detta hopp: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda (1 Petrus 1:3).

Jesu uppståndelse och Jesu himmelsfärd har den effekten på oss, att vi kan lämna bakom oss alla döende och grusade förhoppningar och ta emot ett levande hopp.  

2. Men de gick ut och predikade överallt. 
När lärjungarna står där och ser upp mot himlen och ser hur Jesus försvinner från dem, kommer två män i vita kläder och ställer sig bredvid dem. De vita kläderna talar om för oss, att det är änglar som kommer. Änglarna ställer en fråga till dem: Varför står ni och ser mot himlen? Lärjungarnas uppgift nu är inte att vara stjärnskådare. De måste ut och vittna om Jesus. Göra Jesus känd. Därför att de lydde är vi nu här i denna gudstjänst.

Och vi får fortsätta deras verk. Vår uppgift är att lida fram Jesu kärlek på jorden till en förlorad värld. Därför måste vi gång på gång ta emot Jesu kärlek. Och vi får göra som apostlarna:  lyfta händerna uppåt för att ta emot kraft och välsignelse. Men sedan sträcka ut händerna mot den värld som Gud älskar och förmedla det de fått till människor de möter.

Vi får, när vi går i lydnad den erfarenheten som Emil Gutsafsson fick, att rättfärdig och nådig, o Herre du är, för evigt i allt vad du gör.  

3. Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
Lärjungarna lydde. De gick ut. De fick lida fram himmelens kärlek på jorden. Hur vågade de? Hur orkade de? Den stora hemligheten var att de gick ut i den helige Andes kraft.

När Jesus är med dem sista gången säger han till dem att de skall vänta på den helige Ande. De skall göra det i Jerusalem, på den svåraste av alla platser, i staden där de dödat Jesus. Kanske det säger oss något mycket viktigt, och det är att vi ska vänta på den helige Ande på vår svåraste plats, vårt hem, vår hemförsamling. Där vill Herren göra ett himmelskt under. Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er. Se uppåt! Något spännande är på gång från himlen.

Anden kommer och kraften kommer. Vad ska de och vad ska vi med den kraften till? Jo, ni skall vittna om mig, säger Jesus, i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. Jordens yttersta gräns - det är den plats, den kommun, den församling, där vi själva bor. Om tio dagar kommer det att hända något där, ett himmelskt under. Om tio dagar, då är det Pingstdagen.   Du behöver kraft för att vittna om Jesus. När du ska säga något om vad Jesus betyder för dig, be då först om den helige Andes hjälp.  

Ty innan Jesus kommer tillbaka en sista gång kommer han tillbaka gång på gång, i en måltid av bröd och vin. Där gör Jesus Gud känd för oss. Varför?  Jo, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i dem. Detta är det sista Jesus säger till lärjungarna. Jag i dem  (läs Joh 17:26). Gång på gång får jag erfarenhet hans kärlek så att jag kan bida tålig och nöjd med min del till dess alla varför får svar. Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel: ett arv utan like jag har.  

Vi sjunger psalm 268 vers 5 och 6:
I tillbedjan skall vi då böja oss där
och ropa mångtusen i kör:
Rättfärdig och nådig, o Herre, du är
för evigt i allt vad du gör! 

Så bidar jag tålig och nöjd med min del
till dess alla varför får svar.
Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel:
ett arv utan like jag har.