Han greps av ängslan och ångest och sade
till dem: ”Min själ är djupt bedrövad.”
Markus 14:33-34, Fb

 

Jesu ångest där i olivlunden utgör ett starkt exempel på det paradoxala i hans person. Å ena sidan ser vi hans fullt mänskliga längtan efter vännernas kamratskap och bönestöd samtidigt som han visar att hans vilja faktiskt kunde vara en annan än Faderns (”Låt din vilja ske, inte min” [Luk 22:42]). Å andra sidan samtalar han, till och med mitt i lidandet, med Gud som sin Abba, sin Far (Mark 14:36).

 

Men varför var han så ångestfylld? Den grekiska ordalydelsen förtjänar en mer dramatisk översättning: ”Fasa och ångest grep honom, och han sade till dem: ’Mitt hjärta är nära att brista av sorg.’ ” Och Lukas ensam tillägger – av medicinskt intresse, läkare som han är – att ”svetten droppade som blod ner på marken” (Luk 22:44). Jesus talade om sitt stundande lidande som en ”bägare”, som han fasade för att behöva tömma. Var det bara döden han tänkte på? Sokrates mötte slutet i sin fängelsecell i Aten i en helt annan sinnesstämning. Han tömde giftbägaren, skrev Platon, ”utan darr på handen...mycket glad och fridfull till sinnes”. Var Sokrates alltså modigare än Jesus? Nej, allt pekar på motsatsen. Jesu fysiska och moraliska kurage vacklade inte ens för ett ögonblick. Alltså måste deras bägare ha varit fyllda med olika sorters ”gift”. Den bägare som Jesu helst hade velat slippa var varken den fysiska smärtan på korset eller den mentala ångesten i att bli övergiven av sina närmaste vänner, utan den andliga fasa det innebar för honom att bära världens synd i sin kropp. I Gamla testamentet är bägaren ofta en symbol för Guds vrede. Jesaja beskriver exempelvis Jerusalem efter dess förstörelse som att staden hade ”ur Herrens hand fått hans vredes bägare att dricka” (Jes 51:17).

 

Ur ångesten i trädgården reste sig Jesus, fast besluten att gå ända till korset. Även om Johannes inte alls skildrar ångesten i Getsemane har han tagit med en replik som de övriga evangelisterna saknar: ”Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?” (Joh 18:11).

 

Läs vidare: Markus 14:32-42