Josua leder folket till ett stridens land med fortsatt kamp och erövring som pågår än idag. Inte en vila precis. Är det en bra bild på en ljuvlig efter-livet-tillvaro? Vi sjunger HÄRLIGT sången där ska ljuda då vi går in i Kanans land. Jag har ofta tänkt att det är inte är någon lyckad harmoni mellan Josua boks kamp och krigsskildringar och det vi målar som det härliga landet, det bättre landet där ingen synd, ingen plåga, ingen djävul, ingen död inte längre har någon plats. Men ändå är det ett mått av sanning i tanken, även om det lätt kan bli förvirrat. Landet finns, ett himmelskt medborgarskap är ordnat. En sabbatsvila väntar. Josua kunde inte föra det utvalda folket in i vilan, nej Gud talar om något annat. En vila då både Gud och folket får vila från sina verk. Se Hebr 4:8-9. Himlen är en bild på en verklig tillflyktsort och att en gång hela skapelsen ska befrias.
Hur talar bibeln om hoppet, det kristna bibliska hoppet? Ett stort ämne som vi här bara kort kan röra vid.
Dagens hebreerbrevstext är väldigt speciell. Ett folk (GTs trofasta) skådade i tro Hemlandet. En trons vision som bar de gamle. De dog utan att få se visionen förverkligad, de såg det hoppfulla i fjärran. Under ett helt liv levde de som gäster och främlingar på jorden sökande sitt hemland, det bättre landet – det himmelska hemmet. Gud gladdes över dessa de sina som kallade Gud SIN Gud, han som grundat en stad åt dem.
Bibeln är full av bilder och talar till oss under stundom dunkelt när det gäller den sista tiden och om slutmålet.
I evangeliet, den korta Lukastexten, får vi veta att Abraham, Isak och Jakob lever. Vi vet inte hur men att Gud är en Gud för de levande, inte för de döda. Detta tillstånd som patriarkerna befinner sig är de levandes, som Gud. På förklarningsberget uppenbarade sig Mose och Elia tillsammans med Jesus. För Gud lever alla och bör väl innebära att dem och vi tillhör Guds folk, ett trons levande folk. M.a.o. fanns det alltså frälsning och evigt liv för GTs folk. Kristusnärvaron, profetiorna och löftena om Guds frälsning finns fördolt i det gamla förbundet. Den verklige och synlige Kristus, som steg in i historien genom inkarnationen, kunde och kan ”ses” genom de profetiska förebilderna i GT. Det är skuggan av Kristus. Se Kolosserbrevet 2:20. Förtroendet för ”skuggan”, löftena Gud uttalat, gällde som trosrättfärdhet. Abraham fick veta att han var rättfärdig när han litade på löftet om den talrika avkomman. Nu efter korset fram till Kristi återkomst blir människan frälst genom Jesus, vi förklaras rättfärdiga genom tron på Kristus han som är verkligheten själv. Det är det som gäller under den s.k. nådatiden. Unikt och enastående!
Under hela historien, frälsningshistorien tydliggör det, verkar Gud stegvis fram mot slutmålet. När Jesus kommer tillbaka återställs det förstörda. Hela skapelsen med människan i speciell ställning befrias från förgängelsens slaveri, från synd, plåga och död. Allt Gud skapat föds på nytt. Det är den hoppfulla finalen. Israel intar sin givna härlighet och det anas en mycket konkret verklighet för alla som räknat med Herren. Davids förfallna hydda skall upprättas, Gud skall bygga upp det heliga landet enligt Guds löfte och vilja. Det är märkligt och obegripligt men ändå så hoppfullt.
”Vi ska inte till himlen utan himlen ska komma till oss.” Lite vårdslöst och förenklat och så uttrycks det ibland i nutida förkunnelse. Jag håller med om att himlen inte är den slutliga destinationen utan det är nya himlar och en ny jord med den nya människan i sin uppståndna och himmelska kropp som är kulmen på Guds frälsningsplan. Man kan då säga att Gud upprättar sitt Rike fullt ut mitt ibland oss i sin hela helade skapelse. Men vi måste också ha med en undervisning om det s.k. ”mellantillståndet”. Alltså innan den yttersta dagen finns det en plats, ett tillstånd där Herrens vänner som gått före finns samlade. Paulus längtade efter bryta upp och få vara hos Kristus. Läs Fil 1:23. Jesus talar ofta om det eviga livet, särskilt i Johannesevangeliet. ”Den som tror på Sonen HAR evigt liv och skall aldrig bli utkastad.” Joh 6:37…”hon kommer inte under domen utan har övergått (redan nu) från döden till livet” Joh 5:2. Jesu hälsning till rövaren på korset är talande: ”Idag ska du var med mig i paradiset”. Lukas 23:42,43.
När en Jesu vän dör så har hennes jordiska kropp gjort sitt. Hon bryter upp, lämnar sitt jordiska ”tält” och blir hos Jesus. Den nya människan, Kristusmänniskan som skapats av Gud själv i den kristne, kan inte dö. Hon lever hemma hos Jesus i väntan på den stora uppståndelsens dag. Hennes kropp ska då väckas till liv och bli en himmelsk kropp. Men obs, allt skildras konkret, ändå så oåtkomligt för förnuftet. Det känns som bäst att lita på att Herren vet, hur och när.
”Ty han gjort dödens makt om intet och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangelium”. 2 Timoteus 1:10.
God och hoppfull helg
Hans Lundaahl Osby.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
