Mannen var väldigt förtjust i fikon därför planterade han ett fikonträd i sin vingård. Han var som ett litet barn, när det gällde detta träd. Han älskade det särskilt mycket och väntade ivrigt på att det skulle bära frukt. Nästa år när tiden var inne för skörd blev han besviken över att inte finna någon frukt på sitt älsklingsträd. Hans trädgårdsmästare lugnade honom och sade att han fick vänta åtminstone till nästa år innan han kunde vänta sig någon frukt. Nästa år kom och gick utan att fikonträdet bar ett endaste fikon. Ägaren tänkte: “Jag ger det ett år till, men inte mer!” Vid skördetiden det tredje året så var hans tålamod slut och han sade till sin trädgårdsmästare:
- I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?
Trädgårdsmästaren svarade:
- Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.
Mannen hoppades på ett GOTT NYTT ÅR!
Det är ju inte så konstigt att mannen som ägde trädet vill ha fikon någon gång. Det var ju därför som han planterade trädet! Egentligen är det märkligare att han faktiskt låter det stå ett år till! Kanske skall det då äntligen bära frukt!
I Bibeln är fikonträdet ofta en bild för Guds folk. I första hand för egendomsfolket, Israel, men också för dig och mig som är döpta in i Kristi kyrka på jorden, och alltså får tillhöra Guds folk. Paulus skriver i sitt brev till romarna att vi är grenar som “ympades in” i trädet, där Israel är de äkta grenarna.
Nu väntar sig Herren att trädet skall bära frukt, att det skall synas i ditt och mitt liv att vi tillhör Honom. Ännu ett år skall trädet få stå kvar. Han undrar: “Skall det äntligen bära någon frukt?”
Hur bär man frukt?
Det fantastiska är att vi inte alls behöver anstränga oss. Om saven - Guds Ande - får strömma genom alla grenarna - så BÄR de frukt! Och saven, kraften, kommer från Herren. Gud håller alltid vad Han lovar. Och detta är Hans nyårslöfte till dig och mig:
Han ger - när vi ber!
Lukas evangelium 13:6-9
Lars Fröjmark
