Julen är en gåva

Se jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty idag har en frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.

Julen är en alldeles speciell tid. Julen väcker till liv barnet inom oss. För många är julen gemenskapens och barnens högtid – och minnenas! Varje hem har nog sina jultraditioner. Vem som maler senapen, vem som införskaffar julgranen, klär den och hur man slår in paketen. Jag minns hur vi lackade julklappar i mitt barndomshem i Malmö. Lack är betydligt roligare än tejp – och så luktar det godare också! Julen är förknippad med speciella lukter.

För många är julen en glimt av Paradiset, en tid då det skall råda fred och endräkt. Längtan efter hemmet, släkten, barndomen, minnena går igen som tema. Vi söker paradiset, som djupast sett står för den fullkomliga gemenskapen med Gud.   

 Men för många är det inte så. Ensamheten kan kännas dubbelt så tung en helg som denna. För de hemlösa kan julen bestå i en halvpanna renat och en stunds glömska i en källare. För många är julen de uppskruvade kravens och förväntningarnas tid. En del känner att de inte hinner med, att de bara vill hoppa av karusellen och få gå i ide. Tidsandan trissar upp oss och säger: Hinn med, upplev – det hela hänger på dig! 

Men Julens budskap är så enkelt att det är lätt att missa. För det ropas inte ut med mördande reklam och till skrällig musik. Det handlar om att allt viktigt i tillvaron egentligen är gjort och avslutat. Och detta får bli vår första slutsats:

Julen är en gåva. Julen är glädje. Vi måste hjälpa varandra att vila i detta faktum. I synnerhet i vår tid, som är så fylld av krav och jäkt. Vila i att allt viktigt egentligen redan är fullbordat. Julens budskap handlar om att Paradiset redan har kommit till oss i form av ett litet barn. Kristus till jorden är kommen, oss är en frälsare född. Här inbjuds vi alla till en vila, som inget i världen kan erbjuda eller efterapa. Kyrkan har copyright på julen. Julen är en gåva, ett erbjudande. Och det lyder så:

Släpp taget och vila i det som Gud har gjort! Där finner vi nåd. Det redan fullbordade är ett gömställe, ett skydd mot vinden. Herdarna på de vindpinade ängarna utanför Betlehem, fick just denna inbjudan av ängeln: Kom in och skåda undret, kom in och skåda det fullbordade.

Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Julens budskap är att paradiset kommer till oss, i form av ett litet Barn. I detta finner våra själar vila. Varje nyfött barn är en hälsning från paradiset. Barnets rörelser, ögon, ljud är en hälsning från en oförstörd värld och rör vid något mycket djupt inom oss. Gamla, halvt bortglömda känslor kan vakna även i de mest tuffa och förhärdade bland oss.

Julens budskap är att Gud blir ett litet barn. Och här är Barnet i krubban unikt. Även om varje barn är en hälsning från Gud, så är Barnet i krubban något mera. Det är Gud som läggs på strå i stallet.

Detta är något oerhört, som aldrig hänt förr och som aldrig mer kommer att ske. Stallet – eller den trånga grottan under Betlehems stad rymmer något större än hela världen. Julens mysterium handlar om detta och det kan vi gärna meditera över en stund: Paradiset ryms i ett litet stall. Den Gud som är större än hela kosmos, stiger ner och ryms i Jungfruns sköte.  Guds storhet visas i hur liten han kan bli. Martin Luther skriver så vackert om Maria: hon är den som till naturens häpnad födde sin egen skapare. Och det leder oss till vår andra slutsats:

Julens gåva övergår vårt förstånd.   Det kallas på lärt språk för inkarnationen. Ett gammalt svenskt ord för detta är mandoms-anammelsen. Gud blir människa. Detta har – enligt Lukas ord – skett en gång i historien: under kejsar Augustus tid, när Herodes var kung över Judéen och då Kvirinius var landshövding i Syrien. Det låter förvisso som en saga, med änglar herdar, åsnor, stall och vise män. Men sagan är sann. Detta har verkligen hänt på vår jord. Det är på riktigt. Gud har kommit till vår jord. Inte på blixtvisit. Utan för att stanna. Gud förenas med vår mänskliga natur. Och han förblir människa för evigt.

Jesus, som är Guds eviga Ord, är enligt den nicenska trosbekännelsen född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och inte skapad, av samma väsen som Fadern, Han som är född i evighet, föds av Jungfru Maria i tiden. Ordet – det eviga – blir kött. Guds Son, blir Marias son. Observera, inte Josefs son. Gud är Jesu far - inte Josef. Hade Josef varit fadern, hade Jesus bara varit en stor människa. Möjligen en hälsning från paradiset, men inte Paradiset själv! – Inte Gud! – Vem kan nu begripa det?  Kyrkan har aldrig försökt förklara Mysteriet. Kyrkan har däremot tillbett det i stor ödmjukhet. Julens gåva kan inte tas emot av vanligt mänskligt förstånd. Därtill är den alldeles för stor. Men den kan tas emot – och skall tas emot med hjärtat. Och detta oss till vår tredje slutsats:

Ta emot julens gåva, var glad!  Jag förstår att det sista kan låta väl hurtfriskt i öronen på en som nyss mist en kär anhörig, eller fått besked om en svår sjukdom. Men jag menar det. Du har all rätt att få vara glad idag! Och det hänger ihop med att julen är en gåva. Den är Guds gåva till dig. Kl. 15.00 på Julafton brukar SVT visa hur Disneys tomtefar rustar till jul på Nordpolen. Men den tillrustningen är inget mot hur Gud i över tusen år rustade till inför den första julen i Betlehem. Han tänkte ge mänskligheten den största julgåvan i alla tider. Han tänkte inte bara ge människorna en fin julklapp. Han ville ge oss det allra käraste han hade – det som stod hans hjärta närmast - och det var inte Kalle Anka eller Musse Pigg! Det var inte ens Jultomten. Det var hans Allt – hans egen, käre Son, Jesus – ett med hans väsen, ett med Honom i evighet. Honom sände han till jorden: Till ende Sonen sade han: jag måste mig förbarma. Far ner uti det syndaland och lös de fångar arma… Sin Fader Sonen lydig var, kom till mig här på jorden, i mänskligheten uppenbar är han min broder vorden. Så skriver Martin Luther och Olaus Petri psalmen 345, Var man må nu väl glädja sig.

Detta är också grunden för den sanna julglädjen. För när paketen är öppnade, julmaten uppäten, julmumman urdrucken och granen utkastad finns detta kvar ändå: Det faktum att Gud redan fullbordat allt för vår frälsning! På kyrkospråk: Verbum caro factum est. Ordet (Jesus)har verkligen blivit kött, människa!

Vad vi nu kan göra är att öppna oss för det. Inbjuda det i våra liv. Ta emot detta som ett barn. För den som tar emot julens gåva, Herren Jesus, har all rätt att vara glad! Den gången föddes Jesus i ett stall och lades på strå i en krubba. Nu vill han födas även i ditt hjärta. Ditt hjärta skulle få vara en öppen, väntade kru

Anders Thorsén

bba, där Guds Son får vila. Därför får du lov att vara glad idag, för du får vila i det som fullbordades den gången. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad och han är Messias, Herren.

I detta fullbordade faktum finner du en ro, en julfrid som bevarar dig hela året om. – Var glad, var glad, ty Jesus är född i Betlehems stad. Amen.