Söndag efter jul 3 Årg

3:e årgången på söndagens tema Guds barn. Jesaja 11:1-9 Apg 7:17-22, Matt 18 1-5. Läs gärna dessa texter först.

Tre texter som belyser barnaskapet hos Gud.

Först Jesaja, sen Stefanus och så Jesus själv.

Hur viktig vår första tid i livet är. För att vi är så öppna och formbara då.

Jesaja talar ju profetiskt om Den kommande Messias, som skall skjuta upp som ett rotskott, alltså ett barn ur sin släkt.

”Och på honom ska Herrens Ande vila” Och vidare kommer det sex till benämningar på vilken stark andeutrustning han har.

Som jag sett det har denna text sin tillämpning redan i tabernaklets ljusstake.

Sju oljelampor som formats ur en guldklump och dragits ur i de olika armarna, först utåt, sedan mer och mer uppåt,

för att bli fyllda med olja och tända för att lysa med sitt milda sken.

En bild också för barnets inneboende förmåga att så småningom förstå och ta till sig mer o mer av vishet och insikt,

klokhet och kraft, kunskap och gudsfruktan. Det är ju då vårt ansvar som vuxna att förmedla Guds ord och Guds rike är så stort,

medan barnatron är där.

Stefanus frimodiga vittnesbörd säger samma sak om Moses barndom.

Hans mor som räddade honom så klokt och gav honom de första grunderna med modersmjölken innan han kom in i Faraos hus.

Tack var sin tidiga skolning kunde han uppträda med kraft i både ord o handling, trots den egyptiska omgivningens skolning.

I Matteus texten tycker jag Jesus förstärker denna syn på barnet som en förebild för oss i att ta till sig av Gud.

Vi vuxna behöver bli som barnen, för att förstå himmelriket, med deras enkla och okomplicerade tro som mönster.

Inte att barnen ska bli vuxna först för att själva kunna välja, som många menar.

”Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig”

Barn är verkligen en stor gåva, större än vi kanske förstår. Jesus värderar det som sig själv.

Tänk om alla behandlade barn på det viset.

Samtidigt blir bilden ännu större, när vi tänker på de som kommit till tro, och blir födda på nytt. Så viktig den tiden också är.

Vi ska behandla sådana barn också, som Jesus själv.

”De som gör sig själva små såsom det här barnet” Det betyder ju att gå igenom omvändelsens trånga port.

Villigheten att låta sig förminskas, för att Jesus skall bli större. Som Johannes Döparen sa.

Man kan förstå vad ett barn kunde betyda för Jesus, när han kallar det till sig. Så många vuxna och laglärda och kloka (i egna ögon)

som hela tiden var ute efter att hitta fel hos honom. Till o med lärjungarna kunde ju kivas om detta att var störst.

Det måste ju ha känts som en ljuvlighet att se och umgås med de små barnen, som bara visade tillgivenhet och kärlek.

Så vill Gud ha det med oss också. Han längtar efter sina barn, och att få ta emot vår kärlek som ett svar på hans kärlek.

Allt gott inför det nya året får vi önska varandra

Lars Ingvarsson, Älvängen.