Läs Luk 16:19-31
Idag har vi lyssnat till när Jesus berättar liknelsen om den rike mannen och Lasaros. Det är intressant att det bara är den fattige tiggaren som nämns vid namn, en liten detalj som avslöjar Guds kärlek och omsorg om de fattiga och behövande. Dessa två individer som beskrivs har helt olika livsförutsättningar. Den rike mannen är verkligen rik när det gäller materiella tillgångar och roliga upplevelser vilket den korta beskrivning som Jesus ger av honom visar – klädd i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. Lasaros å andra sidan är tiggaren som lever i den djupaste fattigdom och förnedring vid den rike mannens port – också här visar Jesus med några korta ord Lasaros livsbetingelser – han ligger vid porten, full med sår som hundarna slickar på, hungrig med önskan att få smulorna från den rike mannens bord. Den rike mannen ser, bryr sig inte, om Lasaros. Rikedomarna ägde hans hjärta och han var nöjd med att jag, mig och mitt fick sitt. Och det är inte förrän efter att bägge har dött som han kommer till insikt när han ser Lasaros långt bort vid Abrahams sida. Han trodde sig vara rik och insåg inte att han var andligt fattig förrän det var för sent.
Egentligen kan detta vara en beskrivning av nutidsmänniskan, kanske också av dig och mig, som ofta är alltför upptagna av vad den här världen har att erbjuda. Vi jagar lyckan, komfort och rikedom. Ofta med följden av att vi missar behoven hos dem omkring oss, och så vänder vi bort blicken från den synliga nöden. Jakten på välfärd och välgång och rikedom riskerar att få oss att tro att vi inte behöver andra, och allvarligast av allt att vi inte tror oss behöva Guds närvaro i våra liv – rikedomen förblindar oss. Detta borde stämma oss till eftertanke – inte minst i vår relation till evigheten, för en dag kan det, precis som för den rike mannen i liknelsen, vara för sent.
Den rike mannen i liknelsen vill att Lasaros skall skickas tillbaka till de levandes land för att varna hans syskon. Men Abraham avvisar detta önskemål med att de har Mose och profeterna (bibelns ord) att lyssna till, och om de inte lyssnar till dem så blir de heller inte övertygade om någon kommer tillbaka från de döda. Hur ofta är det inte som man får höra att om Gud bara vill göra si eller så, ja då kommer vi att tro. Men det funkar inte så. Däremot så förstår vi av liknelsen att bibelns ord ger oss en tillräcklig uppenbarelse om att Gud genom Jesus Kristus söker oss, och att vi genom att komma till honom, och söka hans rike, vinner frälsning och frid genom det han gjort för oss. För till skillnad från Lasaros i liknelsen så har Jesus verkligen återvänt från de döda – han har uppstått – han lever. Bevisen finns både i Bibelns, kyrkans och historiens vittnesbörd om vem Han är. Bibeln ger oss tillräckligt för att vi ska finna tron och relationen till den levande Herren Jesus Kristus. De Ord Jesus talar är ande och liv (Joh 6:63). Ord som har kraft att förvandla livet här och nu, både i relationen till Gud och till de människor som finns runt omkring oss. I mötet med Jesus, genom hans ord, kan vi bli medvetna om vår egen andliga fattigdom och vårt behov av hans frälsning och kärlek. När vi inser behovet av hans nåd, kärlek och närvaro så blir vi i sanning rika. Och kärleken från Gud kan fördriva rädslan och ge oss kraft och förmåga att växa både i sanning och kärlek till dem vi har omkring oss.
Mikael Nilsson
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
