Oändlig nåd mig Herren gav och än idag mig ger. Jag kommit hem, jag vilsen var, var blind men nu jag ser. (Sv. Ps. 231)
I söndagens evangelietext från Johannesevangeliets nionde kapitel så möter vi Jesus, hans lärjungar, en man som föddes blind och en grupp människor, både grannar och bekanta, skriftlärda och fariséer. I mötet med den blinde mannen så frågar lärjungarna Jesus vem som har syndat; den blinde mannen eller hans föräldrar? Jesus säger att varken han eller hans föräldrar har syndat, men att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Jesus helar därefter den blinde mannen genom att han gör en deg av spott och jord som han stryker ögonen med. Mannen uppmanas sedan att gå tvätta sig i Siloadammen – och han får därmed synen tillbaka. Men han vet inte vem det är som helat honom – han har ännu inte sett och mött Jesus med sina kroppsliga ögon. Alla runt omkring reagerar. Grannar och bekanta med förundran. Skriftlärda och fariséer med ifrågasättanden – för Jesus kan ju inte vara sänd av Gud – han arbetar ju på sabbaten. Men den här mannen vittnar frimodigt inför dem som anklagar Jesus om att Han är sänd av Gud. När han senare får möta Jesus så faller han ner inför honom och säger: Jag tror, Herre. Han har sett och förstått att han mött honom som är världens ljus.
En fråga som vi kan ställa oss efter mötet med människorna i den texten är hur ofta det är som vi tror oss att se, men egentligen är blinda? Vi tänker så lätt att det alltid finns ett samband mellan orsak och verkan. För visst måste det vara någon personlig synd som orsakat den blinde mannens funktionsnedsättning, antingen hos honom själv eller hans föräldrar! Men Jesus visar bort den tanken – vi lever i en värld där saker händer, saker som samtidigt inte låter sig förklaras genom en hänvisning till någon direkt bakomliggande orsak. Det kan vara en sanning som kan hjälpa oss att möta livets baksidor och lidanden. Samtidigt så visar Jesus också att Gud kan använda de svåra omständigheter vi möter för att uppenbara sin härlighet och kärlek för oss. Med hjälp av Guds nåd kan vi kanske finna en mening i det lidande och de svårigheter vi möter i livet.
Vi behöver erkänna att vi är blinda, både bokstavligt och bildligt, för den andliga verklighet och kamp som finns runt omkring oss. Vi kanske inte ser vem Jesus är och det som han vill göra med och för och i oss genom de omständigheter vi för närvarande lever i. Vi kan vara blinda på grund av de värderingar som format våra liv, likt fariséerna som inte ville se och förstå vem de hade framför sig när de mötte Jesus och det han gjorde. Vi kanske inte ser våra egna synder och tillkortakommanden som lägger en slöja för våra ögon och gör oss blinda.
Jesus utmanar ofta våra föreställningar och han låter sig inte sättas in ett fack, vilket inte minst det tecken Jesus gjorde med den blinde mannen visar. När Jesus rör vid människor så gör han det på olika sätt. Troligtvis på det sätt som individen behöver, men inte bara dem, utan han rör också vid oss som står som åskådare på det sätt som vi behöver. Syftet är att vi som är blinda ska se. Se vem Jesus är. Se vilka vi är. Se vårt behov av hans nåd, kärlek och frälsning. Så en fråga till oss är om vi vill låta Jesus – han som är världens ljus – öppna våra inre ögon så att vi ser ljuset från hans härlighet, så att vi kan se allt han har gjort och vill göra för oss?
Vi får påminna oss om det som Paulus skriver i Efesierbrevet: ”Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen…” (Ef 1:17-20)
Mikael Nilsson
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
