Hur växer vi i tro?
Är det genom att utföra större gärningar än Jesus, vilket han säger att vi ska göra.
Sker det när vi vittnar om vår tro eller i gudstjänstens gemenskap. Absolut, men det finns något som kommer först.
Växandet i TRO följer inte samma mönster som kroppen men det finns likheter. Det behövs näring, vila och aktivitet. Kärlek och omtanke är också avgörande. Man har som bekant visat att den lilla människan tidigt behöver se en annan människas ansikte och dras också automatiskt till ansiktet. Denna ansiktsigenkänning är avgörande för växt och mognad. Kan detta säga något om hur vi kan växa i tro?
De ska se hans ansikte, Upp. 22:4, talar om den himmelska tillvaron och visst är det vad vi längtar efter. Se, som hos Johannes innebär mycket mer än att se med sina ögon. Kroppen får liv genom det som kommer in genom ögonen och vi får liv genom att se in i hans ansikte. Där ser vi barmhärtighet och kärlek, det som vi så väl behöver och det första och största att ta till sig. Man kan ju fundera på hur ett liv utan ansikten skulle se ut? Ibland när vi flackar med blicken inser vi hur kärlekslöst det skulle bli utan ansiktens och ögons möten med varandra. Att få se Jesus, att se Guds lamm, är en förmån och avgörande för vår tro.
Det som också är nödvändigt för vår tro och som betonas den här tiden i kyrkoåret är bönen. Jesus inte bara ser på oss, han ber för oss. Visst är det ljuvligt med förbönen som Jesus ber för sina lärjungar. Han ger inte främst instruktioner och arbetsbeskrivningar utan ber för dem. Bönen som handlar om att bli bevarade från det onda och för dem som kommer till tro genom deras ord. Världen är inte vad Jesus ber för, utan det som tillhör hans rike. Detta betyder att vi kan slappna av något vad gäller världens händelser och skeenden. Vi får i stället alltmer söka Jesus ansikte och leva i förvissning om att hans förbön beskyddar oss.
Bönens kraft är både stor och något vi underskattar kraften i. Kanske kunde församlingen leva mer i bön framöver i stället för att lära sig ännu fler invecklade datorprogram och managementformer?
Ett förslag är att börja dagen med en till två timmars bön följt av några timmars evangelisation och möten med församlingens medlemmar. På kvällen samlas till lovsång och mässa följt av Bibelundervisning och personlig omsorg om varandra. Det har prövats i klostren och görs än idag. En del församlingar lever så, och det fungerar. Vad hindrar oss från att kasta loss och med Jesus ge oss ut på en spännande resa där hans förhärligade ansikte strålar mot oss under beskydd av hans förbön.
Detta borde vara en stående motion till kyrkomötet.
Det går, när vi låter Anden leda oss, som St Paulus påminner om i episteln från Galaterbrevet 5.
Mats Enander
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
