Fastlagssöndagen Årg 3 - I kärleken

Finns det andra motiv än kärlek i den kristna tron?
Visst har vi andra infallsvinklar och andra sätt att uttrycka tron men om vi inte har kärlek är det mesta oviktigt. Om jag inte hade kärlek vore jag en skrällande cymbal, ekar orden från Paulus.
Lärjungarna har många motiv för sin efterföljelse som kommer fram, innan Jesus fått visa vad allt handlar om. För dom (och oss) kan det vara kändisskap, att vara provocerande mot eliten och slå underifrån, trygghet, spektakulära under, att få lämna sin trista vardag och mycket annat.
När vandringen mot korset inleds går Jesus själv och lärjungarna är mer eller mindre omedvetna. Oavsett vad vi tänker, säger och gör så handlar Jesus. Han gör det som behöver göras. Han förmedlar kärleken genom att gå före, ta på sig all skuld och uppstå till nytt liv. Är det inte precis detta vi behöver när allt annat skakas om i våra och världens liv.

Jesus går före!
Med sin Ande och i sin gudomlighet har Jesus redan varit där. Jesus vet vad som väntar men han gör det för kärlekens skull. Om den kärleken får grepp om oss kan vi möta framtiden och se att allt får ske till Guds ära.
Vi kan med tro och tillit gå efter Jesus mot korset. Vi förstår kanske ganska lite hur det ska gå ihop men det kommer visa sig att det var värt mödan.
Under vandringen får vi älska som han älskat. Kanske en ny bekantskap eller någon i vår närhet får bli älskad av oss denna fastetid.

Jesus tar på sig skulden!
Att vara älskad är att vara försonad med Gud. Mina synder är förlåtna och detta är förutsättningen för att jag ska kunna älska mina medmänniskor. Det är då syndernas förlåtelse kan bli den väldiga kraft som förändrar människors hjärtan.
Det har skett och min uppgift är inte att utföra Guds verk utan förmedla förlåtelsen och kärleken. I våra informationstyngda liv får syndernas förlåtelse bryta igenom som en klar solstrimma i töcknet. Det kan ske för att alla människor är älskade av Gud. Alla har också syndat men för de 99 som vet om det får de hundrade ge upphov till en outsäglig glädje.

Jesus uppstår till nytt liv!
Det gamla är förbi, läser vi hos Paulus i dagens epistel. Vår kyrka mår bra av att låta det gamla dö bort. Om kärleken ska få prägla oss finns inte plats för bitterhet och gammal surdeg. Det gamla invanda kan bli till en belastning om det inte fylls av kärlek.
Det nya livet i Jesus och hans kropp är här. När nya människor formas av kärleken i våra församlingar tänds lågor och kraft materialiseras.
Kyrkan är inte gammal utan Guds nyskapelse. En frukt av allt Jesus gjort och vi får besinna detta när vi låter kyrkobyggnader och organisation blir viktigare än den kärlek Jesus ger oss. Låt fastetiden vara en tid av begrundan men framförallt en tid då kärleken får råda.

  Mats Enander