Påskdagen Lukasserien

Lukas 24:1-12 Påskdagen

Då trodde man att allt var slut. Men det var det inte. Många i Sverige trodde att kristendomen är på väg att ta slut. I Svenska kyrkan har man hållit på att slå samman församlingar och pastorat till jättestora enheter, med en stor administration och nya pålagor. Skälet är: Ekonomien. Den måste gå nedåt. Det visar statistiken.

Om statistiska centralbyrån hade funnits på Jesus tid hade man sagt exakt samma sak. Först 1000-tals som följde Jesus, sen var det tillslut bara tolv och några kvinnor. Kurvorna pekar nedåt. Man trodde att allt var slut. Ingen av oss kan någonsin föreställa sig hur totalt hopplös situationen var för Jesu lärjungar.

Allt hopp var borta. Jesus var inte Messias. De var så förlamade att de inte ens brydde sig om att begrava honom. Utan lät Josef och Nicodemus göra det. De kröp ihop i ett tillbommat rum, livrädda för att det som hänt Jesus skulle drabba dem också.

Kvinnorna som på Påskens morgon gick till graven hade vaknat upp ur förlamning. Nu var de på väg för att smörja Jesu döda kropp. Tack gode Gud för alla kvinnor som kommer fram när männen har förlamats där hemma framför tven eller i kverulerande, eller i älsklingshobbyns tidsfördriv. Eller i rädsla vad andra skall säga om dom.

Nå,  kvinnorna fick se en tom grav och änglar som undrade varför dom letar efter levande bland döda. Varför letar ni efter livets mening i det som är dött?

Dessutom undrade änglarna om dom hade varit alldeles insnöade och döva. Jesus hade ju sagt att han skulle uppstå.

När kvinnorna rusar hem till lärjungarna och talar i mun på varann och ger massor av förvirrade berättelser, tror man att de inte är riktiga i huvudet. Alla utom Petrus, som rusar till graven se in i den och förundras.

När man läser alla evangeliernas berättelser om uppståndelsen är allt mycket förvirrat, precis som det brukar vara  när något oväntat sker.

Hade man hittat på alltsammans så hade man ju ordnat till rapporterna, så att de i alla fall stämde överens. Var det en eller två änglar. Varför trodde Maria att Jesus var en trädgårdsmästare t.ex. Var hon ensam hur många var de andra kvinnorna en två ännu fler…..

Jesus gör ingen välregisserad dramatisk entré. Han bara dyker upp i de mest vardagliga situationer. Vid en måltid. När man fiskar. När några är ute och går och förfasar sig över allt som skett. Inga änglaskaror sjunger om hans uppståndelse, inge vise män dyker upp med gåvor, ingen stjärna,

Det tycks som om Jesus njuter av att plötsligt komma och gå.

Om man hade hittat på alltsammans med Jesus uppståndelse så hade man allt fått snyggat upp berättelserna bättre. Som folk brukar göra när man skall hitta på något vattentätt, eller mörklägga något.

Konstigt med de första motrapporterna om Jesu uppståndelse. Romerska machosoldater tränade, romerska soldater flyr vettskrämda från graven men ändrar sedan sin berättelse och påstår att lärjungarna kom och stal Jesus när dom låg och sov.

Hur kunde de sova när man tar och försöker baxna undan en sten som väger ett ton och hur visste de att det var lärjungarna när dom sov.  Det håller inte.

Hur kunde dessa rädda desillutionerade lärjungar bli förvandlade till orädda evangelister. Hur kunde dessa elva män som övergav Jesus när han behövde dom som allra mest sen vara så trogna Jesus att de fick dö martyrdöden, för han skull.

Och sen frigöra sådana enorma krafter och överleva fruktansvärt motstånd först i Jerusalem och sen i Rom som förändrade hela världen. Människor som hellre dog än att de förnekade att Jesus var uppstånden.

Sen varför kommer människor till kyrkan på Påskdagen om inte Jesus uppstått.

När Jesus uppenbarar sig för lärjungar har han sina sår kvar. Konstigt att inte dom försvann när han fick en ny kropp.

Men Jesu ärr är hoppingivande. Jag tänker och tror att alla tårar som vi fällt, alla törnar vi fått, all smärta och sorg över vänner och kära som gott bort en dag skall bli ett minne blott.

Precis som Jesu ärr. Ärr försvinner inte, men det slutar att göra ont. Vi skall få nya kroppar, det kommer en ny himmel och en ny jord. Vi skall få en ny start, en påskstart.

Dödens makt är slut. Syndens grepp kan inte hålla ner oss. Förlåtelse finns. Det ondas djävulskap och makt har ett slut. Kärleken segrat. Jag är med dig alla dagar. Säger Jesus.

Jag är uppståndelsen och livet den som tror – lever med – på mig har övergått från döden till livet. Hans liv är redan här.

Mina vänner det kommer en ny tid. En tid då fler och fler kommer ut ur sina lägenheter och hus och på jobbet, i politiken, i skolan, i hemmet, hos släkten skall ge utrymme för Jesus. Fler kommer att medvetet tänka och söka efter vad Jesus vill där man är. I samhällets alla skikt. Det måste gå åt det hållet.

Och att de krafter som finns i livet med Jesus skall ge fler och fler frimodighet, och dela det med de som de möter.

Det kommer en tid då färre och färre slutar att skämmas för att de är kristna och framhåller det där de är och vågar påstå att Bibelns Ord är sannt och att Jesus äe den enda vägen till Gud och Guds enda väg till den här planeten.

Den tiden är snart inne. Kanske den redan är här. Vi ser i våraa kyrkor på flera platser att unga män söker sig till våra kyrkor. Något håller på att hända. I Sverige!!

För den Jesus som uppstod där, är inte bunden, han är levande, Herre.

Låt oss aldrig tröttna på att be, tröttna på att ropa till honom som förmår något.

Jag är med er alla dagar till tiden ände.

Betyder i dag. Och i fortsättningen. Och beror på om vi ständigt är mottagare och ger Jesus utrymme.

Per-Olof Olsson