På Heliga trefaldighets dag får vi göra två nedslag mitt i två fascinerande berättelser från Nya testamentet – bägge handlar om Jesus och hans unika ställning. Om vi börjar med evangeliet (Joh 11:18-27) så kastas vi in mitt i ett skeende där vi varken fått se början eller slutet. Personerna i berättelsen är förutom Jesus och hans lärjungar; syskonen Marta, Maria och Lasaros i Betania. De hade en nära relation till Jesus. Nu hade Lasaros blivit allvarligt sjuk och man sänder bud efter Jesus. Men Jesus har inte bråttom att gå till Betania - utan han väntar några dagar. När Jesus väl kommer fram så har Lasaros redan varit död i flera dagar. Det är då kommer vi in i berättelsen. Marta, Maria och Lasaros hade lärt känna Jesus – de hade sett vad han kunde göra. Och kanske anar vi en förebråelse i Martas ord: Herre, om du varit här hade min bror inte dött. Om vi bara hade kunnat vrida tiden tillbaka. Men ändå finns där ett stråk av hopp i hennes ord! Men det är ett hopp som ligger i framtiden – och de dödas uppståndelse på den sista dagen. Men i mötet med Jesus, i gemenskapen med honom, har framtiden trängt in i nuet. Gud ÄR – NU! Jesu ord är fyllda av evighetshopp till oss alla – Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Jesus är livets källa – han är vägen, sanningen och livet! I gemenskapen med honom går vi alla från mörker till ljus, från död till liv. För den som tror på Jesus och lägger sitt liv i hans händer så innebär det evigt liv även när man möter den kroppsliga döden! Och i gemenskapen med Jesus äger vi detta nya liv redan här och nu – den kroppsliga döden är ingen verklig död – det eviga livet har redan börjat – För Jesus är livet – för dig och för mig.
Det som sedan händer i berättelsens fortsättning är att Jesus, efter att också har mött systern Maria, går fram till Lasaros grav och ber dem rulla undan stenen. Man protesterar, men gör ändå som han säger. Jesus ropar på Lasaros att komma ut – I den mänskligt sett helt hopplösa situationen griper Gud in och gör ett under – det omöjliga sker! Lasaros lever igen. Genom Jesus visar Gud sin härlighet – Han är Livets Herre och ursprung.
Det verk som Jesus påbörjat får lärjungarna sedan i uppdrag att förmedla vidare. Vi läser i Apostlagärningarna hur de i den helige Andes kraft i ord och handling ska förkunna de goda nyheterna om vem Jesus är. Vi läser i dagens text (Apg 4:5-12) hur lärjungarna blivit fängslade för två saker; de hade bett i Jesu namn för en lam man som blivit frisk, och de berättade frimodigt om vem Jesus är och vad han gjort. Att han korsfästs, dött, blivit begraven och sedan uppstått från de döda av Gud Fadern. Och de proklamerar frimodigt att Jesus är inte bara en frälsare i mängden. Men att Han är frälsaren – i bestämd form singularis. Jesus är den ende som kan rädda, befria, upprätta och ge oss liv, och evigt liv. Detta är grunden för all förkunnelse och all mission som kyrkan bedriver i Jesu och apostlarnas anda. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss. (Apg 4:12)
Jesus Kristus är densamme idag, igår och i evighet (Hebr 13:8), och när vi ser på Jesus så ser vi vem Gud Fadern är.
Mikael Nilsson
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
