Måste jag gilla allt som min medmänniska gör för att inte vara dömande? Idag tycks detta vara en ganska vanlig uppfattning. Om man inte delar andras moraliska val i livet anses man vara dömande.
Och det är nog ganska mänskligt att det blir så. Om du har en bekant som har en livsstil som inte rimmar med den egna så är det lätt att det blir antingen eller. Antingen anpassar man sin egen moraliska övertygelse, eller så undviker man människans sällskap. Det är begripligt, men det betyder inte att det är rätt – oavsett vilket dike man hamnar i, alltså antingen man börjar tycka precis som de andra eller man bildar egna grupperingar där man bara umgås med likasinnade. Att gå den smala vägen mitt emellan är inte så enkelt.
Jesus är väl det bästa exemplet på att lyckats med detta. Han som åt med syndare utan att sanktionera deras livsstil. Till honom vågade sig folk vända sig utan att bli bortstötta oavsett vilken samhällsklass de tillhörde. De kunde vara fariséer, tullindrivare, rådsmedlemmar, men också människor från samhällets utkanter.
Att inte döma är temat. Och det är väldigt sällan som det finns någon större mening med att döma och kritisera andra människor. Vi har själva svårt att erkänna fel och vi går lätt i försvar när någon kritiserar oss för något vi gjort. Men tänk då på att samma sak gäller den som vi tycker har anledning att kritisera. Opåkallad kritik leder sällan till önskat resultat – även om vi tycker att vi har bättre argument och vinner diskussionen kommer den andre förmodligen fortsätta leva som förut. Inget har förändrats, även om vi vinner förlorar vi.
Det är sällan Jesus försökte övertyga någon om att han eller hon levde på ett felaktigt sätt. Det han sa var; följ mig. Han var förebilden som människor drogs till och försökte efterleva eftersom han var den han var.
Tobias Bäckström
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
