Den här sommaren har tre saker främst fångat min uppmärksamhet.Vattnet, det nyfödda barnet och fiskgjusen.
Vid strandkanten och i havets djup får jag ta del av vatten. Nära och outgrundligt. Formande, slipande och livgivande. Det finns där. Gud ville ge mig vatten för att jag skulle få liv och formas.
Dopets vatten gav mig evigt liv och Jesus blev min Herre. Jag behöver inte ha hedersplatsen och applåderna. Jag är DIN.
Det nyfödda barnet är utvalt, skapat och skört. Fullständigt beroende med blicken på sin mammas varma ögon. Ett försiktigt leende visar sig efter några dagar i igennkännade av mammas o pappas omsorg. Det är du som är min värld. Endast du är nödvändig.
Jesus, låt mig få vara där i din blick och din omsorg.
Störst? Nej, men med tiden andras tjänare.
Fiskgjusen där ute i sitt bo. Avskild men ändå nära. Lever sitt liv o prövar sina vingar. Lever endast av fisk och förbereder sig för en lång resa ända till Afrika. Skapad att VARA, Fiskgjuse.
Så fascinerande och underbart är det att vara den jag är.
Jag vill vara den jag är och inte vara nån annan än mig själv.
Låta andra tycka vad dom vill.
Jag är skapad att vara din, Jesus. Din och inget annat.
Frid o allt gott,
Mats Enander