15:e sönd e tref Årg 2

15 e Trefaldighet 2025, Det enda nödvändiga

Evangelium: Matt. 11:28-30. Jesus sade: ”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finns vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt”.

Många av oss har nog läst det här Jesusordet och funnit tröst och styrka från det. Jag ska berätta om Ingegerd i Ström, vår fina kyrkvärd i Figeholm, som visade mig ett av djupen i det här bibelordet. Ingegerd var bondmora och hade gått med pinnharven bakom oxarna i sin ungdom.

”När man skall träna in en stut, sätter man den i samma ok som den gamle oxen. Stuten behöver inte bekymra sig om att dra lasset, den behöver bara tänka på att gå i samma takt som den gamle oxen. Då drar den gamle oxen hela lasset! Det här bibelordet handlar om att gå i samma takt som Jesus”.

Ja, den goda Ingegerd hade fattat poängen och fick faktiskt undervisa sin präst, som tacksamt tog det till sitt hjärta.

Kärnbibeln, som ni lätt kan ladda ner i mobilen i appen YouVersion, har faktiskt samma förklaring av detta bibelstället! Mitt ok, menar Jesus, står för vår lydnad, efterföljelse och vårt tjänande. Går vi i takt med Jesus, är han som den gamle oxen och drar lasset. Då blir bördan lätt och vi slipper slita och fara illa. Men går vi i otakt, just som den unga stuten som kanske vill springa före eller sätta sig på bakhasorna, kommer oket skava och strama åt. En del människor som känner det så vill kasta av sig oket. Men då kastar man ju av sig Jesus!

Det enda nödvändiga är ämnet för denna söndag. Jag vet inte vad du tycker är verkligt nödvändigt i ditt liv. Men jag måste berätta för dig om en annan av våra underbara kyrkdamer i Figeholm! För det är så, att

många människor känner meningslösheten komma krypande sedan de skaffat sig alla de där sakerna vi ska ha: villa, volvo och vovve. Man har fina barn och bra jobb. Så går åren, man närmar sig medelåldern men så kommer tvivlet krypande: Livet - var tog det vägen? - Jag har ju det bra, men var detta verkligen allt?

- Ingmarie (namnet ändrat) tänkte just så: Var detta allt? Hon hade en bra man, fina barn, trevlig villa, sommarställe och vänner och idrottsföreningen. Hon kom efter en gudstjänst i vår lilla kyrka och ville prata med mig. Vi gick in i ett litet rum och hon utbrast: Jag har gått på dina gudstjänster Anders, och jag har varit så irriterad på dig! Jag har det så bra, men jag har börjat undra, är detta allt i livet? Jag kanske är otacksam, men ska jag nu bara vänta på att bli gammal och dö och så är det inget mer sen? Och när jag gått i kyrkan och hört dig tala om Jesus, så blir det bara värre! Jag förstår nu att det är något viktigt jag har missat. Du pratar om att man kan bli vän med Jesus - och jag förstår att det väl är detta jag behöver… Så fortsatte hon en god stund. Jag talade om att jag hade ett enkelt häfte som förklarade hur man kunde få personlig kontakt med Gud och föreslog att vi skulle läsa det tillsammans. Häftet (De fyra andliga sanningarna, som går att beställa genom Agape Sverige) förklarade hur man blir en kristen och innehöll en liten överlåtelsebön, där man kunde säga sitt eget ja till Jesus. Vi läste igenom den och jag frågade om den bönen uttryckte vad hon längtade efter. Jo, det gjorde den. Så hon bad själv bönen till Jesus. Hon lämnade sig åt honom. Efter det kände hon sig lugnare. Och mycket snart såg vi en förändring. Hon började be, tog fram sin bibel och började läsa. Hon fick en egen tro. Och vågade frimodigt stå för den inför andra människor. Och det där tomrummet, fylldes med mer och mer av Gud. Idag har Ingmarie varit kristen i över 35 år och arbetat inom Svenska kyrkan.

Idag säger Jesus: Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila. Kan Jesus vara så nödvändig? Skrämmer det inte bort människor från kyrkan om vi pratar om Jesus och inte bara om fred eller miljö? Nej, det är faktiskt inte så. Det är genom Jesus vi blir verkliga och trovärdiga. För allt det andra, som fredsarbete, miljöarbete, mänskliga rättigheter och rättvisa kan faktiskt andra göra lika bra eller ännu bättre! Men att fylla själens längtan, mätta själens behov, visa människor vägen till frid med Gud, det kan bara Kyrkan göra. Vi har inget i oss som inte andra kan göra lika bra eller bättre! Vi har inget! Inte ens krisstöd, som kyrkan är duktig på. Det är ödmjukhet att erkänna detta. Men en sak har vi som ingen annan har: Jesus. En frälsare som dött och uppstått.

Och det märkliga eller underbara är, att där Jesus förkunnas och kommer nära, där samlas också människorna. Det kommer in en mjukhet en värme som är underbar och det märker människor Folk märker att de är älskade av en kärlek som är oändlig - som är helt kravlös, men som också kräver hela vårt hjärta, hela vårt engagemang, vår kraft, vår vilja och vårt förstånd.

Jag älskar psalm 217, Gud, för dig är allting klart. För oss kan livet vara så oklart, så förvirrat. Men hos Jesus blir allting klart. För när vi säger vårt eget ja till Jesu kärlek, blir våra delade hjärtan hela, odelade. Det kommer in en enkelhet. Enkelheten kommer ur ett odelat hjärta. Ur ett hjärta där Jesus får gå in. Och då får själen frid. Det blir en lätthet. Ta på er mitt ok och lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är milt och min börda är lätt.

Till slut måste jag få berätta lite om Raiho, vår vän, som brukade hjälpa oss vid andakterna på Bibblan i Tollarp. Han var intresserad av Gud och gillade kyrkan. Men han var lika intresserad av reinkarnation och spiritism. Hans hjärta var delat. Men Raiho blev sjuk i den sjukdom som tog hans liv. När han låg i sjukhusrummet gjorde han upp sin sak med Jesus. Han bjöd in Jesus i sitt liv, kom med alla sina bördor och fann en underbar frid. Sedan ringde han prästen - mig. Han ville bestämma om sin begravning, sånger allt. Och han berättade att sedan Jesus fått bli hans vän och herre, så var allt mycket enklare. Han fick lämna sina bördor, sina misstag och sorger i frälsarens händer. Han visste vem han trodde på och vart han skulle komma när han dog. Han hade funnit sin bäste vän - eller om man så vill, hans bäste vän hade funnit honom och gett honom ett odelat hjärta. Raiho har målat en vacker tavla i Tollarps församlingshem. Och det Raiho - en vanlig enkel man och kanske inte alltid ett Guds bästa barn - gjorde var inte svårt: Han sa bara ja till den Jesus som hela tiden sagt ja till Raiho.

Ett är nödvändigt handlar det om idag. Jesus har så det räcker för oss alla. Konfirmander, gamla, barn, lyckliga människor mitt i livet och ensamma, sjuka. Kom till mig alla ni, säger Jesus. Så ska ni finna vila för er själ.