23:e sönd e tref Årg 3 - Förlåtelse utan gräns

Tänk om förlåtelse fick ta mer plats ibland oss. Vad mycket lättare allting hade varit. Visst ber vi ofta om förlåtelse och säger kanske automatiskt, förlåt mig. Eller så tror vi inte att det behövs. Som människor förväntas vi leva rätt och göra rätt för oss. Den västerländska formen av Karmatänkande smyger sig in, där man får förvänta sig dålig respons om man själv gjort fel. Det leder till en kultur av TYSTNAD där begrepp som Ghosting och avundsjuka florerar.
Att förlåta är inte alltid lätt och man kan inte göra det alltid. Att be om förlåtelse kan också vara smärtsamt men i båda fallen behöver vi naturligtvis Jesus.

Jesus har i Fader Vår gett oss den hjälp vi behöver och den bygger på det lidande Jesus utstått för oss på korset, men också den kärlek som Gud älskar oss med.
Förlåt oss våra skulder. Det är alltså våra skulder och inte bara mina. Gemensamt ber vi om förlåtelse. Ingen är ensam i detta och nog kan det hjälpa oss att se hela världens skuld inför Gud.
När jag tillsammans med mina bröder och systrar ber blir min egen skuld insatt i ett större sammanhang. Jag kan också lättare förlåta andra för hur skulle det se ut om vi fick förlåtelse men inte gav förlåtelse?
Tillsammans som lärjungar lever vi våra liv, inte ensamma. Att därför samtala om förlåtelsens innebörd och inte bara predika bör vara en god metod.
Allvaret hos Jesus ord om att inte få förlåtelse av fadern bör stämma till eftertanke. Har jag förlåtit min broder eller går jag runt med ouppklarade relationer.

Av Guds försoning med oss och ett liv i försoning med andra kommer också viljan att göra gott. Den som tagit emot kan ge rikligare, men återigen behöver vi leva nära varandra och inte fundera i enbart teologiska termer. Att göra gott mot varandra handlar ju om att med kött och blod mötas.

Hosea påminner så slutligen om att Gud är den Helige, mitt ibland er. Både som upphöjd och avskild men också nära och kärleksfull.

Mats Enander