Fredag: Ryttaren på den vita hästen

Och jag såg...en vit häst, och han som satt på den heter
Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet.
Uppenbarelseboken 19:11, Fb

Som kontrast till tystnaden från det nedbrända Babylon hörde Johannes nu något som lät som en stor folkskara som ropade ”Halleluja!” Ordet upprepas fyra gånger i kapitel 19 likt en himmelsk hallelujakör, och skälet till denna uppmaning att prisa Gud var hans rättvisa dom och hans konungsliga suveränitet. Vidare, som en motvikt till skökan Babylon, var det nu dags för Lammets bröllop, och hans brud hade gjort sig redo (Upp 19:7).

Sedan såg Johannes himlen öppen, och där framför honom stod en vit häst, vars ryttare bar många kronor som en symbol för hans universella auktoritet. Hans mantel var blodbestänkt, vilket betydde att han bar med sig det han åstadkommit med sitt offerblod. Och han förärades den oerhörda titeln Konungarnas konung och Herrarnas herre. Ingen kan tvivla på att denne ryttare är Herren Jesus Kristus själv i fullt majestät som kommer ridande för att döma, åtföljd av de himmelska härarna.

Nu skulle man förvänta sig att det var dags för slutstriden, för de båda arméerna – den himmelska och den demoniska – står redo att drabba samman. Men istället händer ingenting, för Jesus har redan besegrat ondskan genom sin död och uppståndelse. Istället krossas nu ondskans makter i motsatt ordningsföljd jämfört med hur de blev presenterade för oss. Först är det Babylons tur, som redan hade blivit förstört. Sedan kommer vilddjuret från havet (den förföljande makten) och vilddjuret från jorden, även kallad ”den falske profeten”, symbolen för den falska religion som bär ansvaret för att ha förmått folket att dyrka kejsaren och hans bild (Upp 19:20). Båda kastades i eldsjön som brinner av eld och svavel och röjdes i och med det ur vägen. Återstår bara domen över draken, som skildras i nästa kapitel och som vi ska gå närmare in på i morgon.

Läs vidare: Upp 19:11-16

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag