Herren sade till Abraham: ”Gå ut ur ditt land och din släkt och
din fars hus...I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”
1 Moseboken 12:1, 3
Det är ingen överdrift att säga att de första tre verserna i Första Moseboken 12 sammanfattar Guds frälsningsplan, nämligen att välsigna världen genom Kristus, han som är Abrahams ättling.
Löftet här gavs tillsammans med en tvåfaldig gudomlig kallelse. Å ena sidan skulle Abraham lämna sitt eget land och gå till ett land som Gud skulle visa honom. Å andra sidan skulle han lämna sin släkt och sin fars hus, varefter Gud skulle göra honom till ett stort folk. Gud skulle alltså både välsigna honom och göra honom till en välsignelse för andra – ja, för alla jordens folk.
Dessa löften om en ättling och ett land var något som upprepades och klargjordes ytterligare för Abraham vid olika skeden av hans liv. Vid ett tillfälle sa Gud exempelvis åt Abraham att se sig omkring åt norr, söder, öster och väster, därför att allt han såg skulle ges åt honom och hans ättlingar (1 Mos 13:14-15). En annan gång sa Gud åt Abraham att blicka upp mot natthimlen och räkna stjärnorna; så talrika skulle hans ättlingar bli (1 Mos 15:5).
De kommande uppfyllelserna av Guds löfte beträffande hans ättlingar är underbara. För det första uppfylldes löftet genom att Israels folk mångdubblades i antal (5 Mos 1:10-11). För det andra uppfylls det genom församlingens uppdrag på så vis att alla som tillhör Kristus är Abrahams säd (Gal 3:29), eftersom han är allas fader i tron (Rom 4:16-17). För det tredje kommer det att uppfyllas i det stora antalet återlösta troende i himlen en gång, från alla folk och oräkneliga till antalet (Upp 7:9-17). Inte förrän då kommer Abrahams ättlingar att bli lika talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på all världens stränder.
Läs vidare: 1 Mos 11:27-12:5
GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
