Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma och hennes avkomma.
Han skall krossa ditt huvud
och du skall hugga honom i hälen.
1 Moseboken 3:15

 

Hur förvirrande denna kombination än kan förefalla av varning och löfte, av fientlighet och seger, kan vi ändå slå fast vissa sanningar.

För det första att Gud har grundlagt en ömsesidig fientlighet mellan människorna (Evas avkomma) och ondskans andemakter (ormens avkomma).

För det andra kommer denna maktkamp, även om den är och alltid har varit skoningslös, inte att vara för evigt. Det här är alltså inte fråga om någon ”dualism” mellan två gudomar, för den kommer att kulminera i en slutstrid mellan Kristus och Antikrist.

För det tredje kan vi veta att även om denna fiendskap är ömsesidig är dess slutresultat inte det. För fiendens huvud skall krossas, det vill säga tillintetgöras av människans Jesus Kristus. Samtidigt kommer segraren inte att helt kunna undvika att ta skada; han kommer att bli huggen i hälen.

Detta löfte till Eva om att en avkomma till henne till slut skall krossa ormens huvud kallas ofta – och det med rätta ”protoevangelium”, det vill säga det första fröet till evangelium. Det fick (naturligtvis) sin uppfyllelse på korset, för det var där som fienden avväpnades och besegrades, vilket Messias fick betala för med sitt lidande. Nu är allt lagt under hans fötter (Ef 1:22) och vi är förvissade om att (som Paulus skrev) ”fridens Gud snart skall låta Satan krossas under era fötter” (Rom 16:20). Det kan förefalla märkligt att Paulus i samband med denna konflikt kallar Gud för ”fridens Gud”, eftersom detta med att krossa Satan inte tycks särskilt fredligt. Men Guds frid innebär inget daltande med djävulen. Nej, det är endast genom att det onda krossas som världen kan uppnå sann fred och frid.

Läs vidare: Ef 1:15-23