Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. Han sover och stiger upp, natt
följer på dag, och säden kommer upp och skjuter i höjden...av sig själv.
Markus 4:26-28, Fb

 

Om vi går efter kronologin i Markus evangelium var liknelsen om den växande sådden en av de allra första. På den tiden var riket litet och utgjordes endast av de få människor som hade hört Jesus förkunna evangelium och hörsammat hans kallelse. Denna lilla enkla liknelse var sålunda ämnad att uppmuntra dem som följde honom när rikets spridning tycktes ske alltför långsamt.

 

I vissa väsentliga avseenden växer riket som en planta. En jordbrukare sår ut sin säd och i sinom tid, när fröet har mognat, går han över åkern med sin skära och samlar in sin skörd. Men mellan sådden och skörden gör han i stort sett ingenting. Antingen han sover eller stiger upp spelar det ingen roll, för säden växer utan att han behöver göra något.

 

Precis som det är i naturen, så är det också med Guds rike. Riket har med åren vuxit sig mäkta stort, men tillväxtprincipen är densamma.

 

För det första växer riket oemotståndligt; ingen kan hejda dess utveckling. För här verkar en dold kraft som gör så att ”jorden själv bär gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet” (Mark 4:28).

 

För det andra växer riket osynligt; vi kan inte se det ske. Det fortsätter att växa oavsett om vi ser förloppet eller ej.

 

För det tredje växer riket spontant; vi kan inte bidra till dess fördolda tillväxtprocess. Marken frambringar säden ”av sig själv” (Mark 4:28). Det grekiska ordet här är automatê. Inte så att det sker automatiskt i bokstavlig bemärkelse, för det är genom den helige Andes verk i det fördolda som riket växer. Verket är hans, inte vårt.

 

Läs vidare: Markus 4:26-29