Denna liknelse lanserar för oss det märkliga fenomen som brukar kallas ”namnkristendom”, vilket betyder att det är möjligt att vara kristen till namnet men inte i hjärtat, på ytan men inte i realiteten.

 

Själva liknelsen är enkel. Vi har två såningsmän – en är bonden, den andre är fienden. Vi har två grödor – den ena vete, den andra ogräs. Och det skulle komma två skördar, för ogräset skulle brännas och vetet samlas in. Men åkern är hela tiden densamma. Liknelsen vill förmedla tre sanningar.

 

För det första: Kyrkan är en blandad gemenskap. Precis som åkern innehöll både vete och ogräs, så innehåller kyrkan både troende och icke-troende. Somliga vill förneka detta. De pekar på Matt 13:38, där Jesus säger att ”åkern är världen”. Men fienden sådde sitt ogräs ”mitt bland vetet” (Matt 13:25), inte på en annan åker, och i slutänden kommer de onda människorna att rensas bort ur riket, det vill säga ur den gemenskap som bekänner Jesus som Konung. Kyrkan hyser således bland sina medlemmar såväl det äkta som det falska. Det finns alltså fog för att dra en skiljelinje mellan den synliga kyrkan (alla döpta medlemmar) och den osynliga kyrkan (alla som verkligen tillhör Jesus Kristus).

 

För det andra: Djävulen verkar i kyrkan. Jag är fullt medveten om att vissa kyrkoledare inte längre tror på djävulens existens. Men Jesus gjorde det, och det borde räcka för oss. Djävulen infiltrerar kyrkan med sina hantlangare, som ofta uppträder som äkta troende. För det så kallade ogräset är rajgräs som, åtminstone i dess tidigaste utvecklingsstadier, är närmast omöjligt att skilja från äkta vete.

 

För det tredje: Skiljandet kommer att ske vid världens slut. Falska kristna kommer inte att kunna gömma sig bakom sin fasad för alltid. På domens dag kommer de att bli avslöjade. Fram till dess bör vi inte försöka utföra Guds gallring och skördearbete åt honom. Därmed inte sagt att kyrkan bör vara en fullständigt gränslös gemenskap utan något utrymme för disciplin och rening. Öppet irrläriga och onda människor måste tillrättavisas. Men vi kan inte se in i människors hjärtan och får inte döma dem som bekänner sig som och förefaller vara sanna troende.

Läs vidare: Matteus 13:24-30, Matteus 13:36-43