”Min son var död och lever igen, han var förlorad
och är återfunnen.” Och festen började.
Lukas 15:24

 

Lukas 15 måste med all säkerhet vara det mest kända och älskade kapitlet i hela Bibeln, eftersom det innehåller de tre förlorad-och-återfunnen-liknelserna: det förlorade fåret, det förlorade myntet och den förlorade sonen. De har dock tolkats på en rad olika sätt, och jag måste låta mina läsare själva bedöma om min betoning på särskilt två sanningar är berättigad eller ej. Vi ska i dag se närmare på evangeliet och i morgon på mission.

 

Liknelsen om den förlorade sonen är en stark bild på människans förlorade tillstånd. Här kan vi alla känna igen oss. Sonen gjorde ett medvetet val att bli självständig. När han krävde att få ut sin del av arvet var det detsamma som att önska att hans far vore död. Senare, i det fjärran landet, urartade hans envishet i den grövsta njutningslystnad. Hans livsstil präglades av utsvävningar och omoral. Och när svälten drabbade honom sjönk han så pass lågt som till att mata svinen (värsta tänkbara för en jude). Ingen lyfte ett finger för att hjälpa honom. Han var utblottad, hungrig och ensam.

 

Men faderns kärlek sviktade aldrig. Han saknade sin son och längtade efter att han skulle återvända hem. Detta är nåd, det vill säga oförtjänt och ej efterfrågad kärlek. På samma sätt lider Guds kärlek med oss. Vissa liberalkritiker påpekar att fadern i liknelsen inte tog några risker och inte kände någon smärta. Även muslimer pekar finger åt liknelsen och hävdar att den unge mannen räddades utan någon Frälsare, eftersom liknelsen lär ut förlåtelse utan offer. Men dr Kenneth Bailey, expert på Mellan Österns kultur, förklarar i The Cross and the Prodigal* liknelsens innebörd. Hela byn måste ha känt till att sonen hade sjunkit djupt och förtjänade att bli straffad. Men istället för att straffa sonen tog fadern straffet på sig. En man i hans ålder och ställning brukade alltid röra sig långsamt och värdigt och aldrig springa någonstans. Men här springer han sin pojk till mötes med risk för att bli till åtlöje i hela byn och tar därmed på sig den återvändande sonens skam och förödmjukelse. Detta att fadern kommer honom till mötes ger oss en antydan om inkarnationen. Det pinsamma spektaklet ute på byvägen ger oss en aning om korsets innebörd.

_____________
* Korset och den förlorade sonen, övers. anm.

 

Läs vidare: Lukas 15:11-24