Evangelieförfattarna tycks ha uppfattat detta Jesus-löfte som att det gällde hans förklaring på berget, eftersom de omedelbart efteråt går vidare med att skildra den händelsen. Men hur bör den tolkas? Vi kan här nämna fyra aspekter.

 

För det första var det en försäkran. Jesus hade chockat de Tolv genom att förutsäga sitt lidande. Nu låter han dem få en glimt av sin härlighet för att försäkra dem om att Messias just genom sitt lidande skall träda in i sin härlighet.

 

För det andra var det en uppfyllelse. Det är naturligtvis högst betydelsefullt att Mose och Elia uppenbarade sig för dem och, enligt Lukas, talade med Jesus om hans ”uttåg”, det vill säga hans död. De representerade lagen och profeterna. Men de försvann snart. Nu när verkligheten hade kommit kunde skuggorna blekna bort. Dessutom talade den himmelska rösten till Jesus i en sammansatt mening bestående av tre fraser från Gamla testamentet: ”Du är min Son” (Ps 2:7), ”som jag har kär” (Jes 42:1), ”lyssna till honom” (5 Mos 18:15). Sålunda bekräftades Jesus i sina tre uppgifter som Profet, Präst och Konung – den Konung som skulle härska över folken, Prästen-Tjänaren som skulle frambära sig själv som syndoffer, och Profeten som skulle fullborda Guds uppenbarelse.

 

För det tredje var det ett uttryck för förväntan. Enligt Markus 9:9 befallde Jesus Petrus, Jakob och Johannes att inte berätta för någon vad de hade sett innan han hade uppstått från de döda. Detta var ingen återgång till den messianska hemligheten, utan enbart ett konstaterande att ingen skulle förstå Jesu förhärligande förrän efter hans uppståndelse, eftersom hans förhärligade kropp där på berget i själva verket var densamma som hans uppståndelsekropp.

 

För det fjärde var det en frestelse. Detta är en aning spekulativt från min sida. Men om Jesu förhärligade kropp var hans uppståndelsekropp kunde han ha tagit steget direkt in i härligheten utan att behöva dö. Men han gjorde det inte. Ännu en gång övervann han frestelsen att undkomma korset. Frivilligt återvände han till detta livet för att dö för våra synder.

 

Läs vidare: 2 Petr 1:16-18