Markus skildrar tre specifika tillfällen då Jesus förutsade sitt lidande och sin död. Detta är det tredje. Det är särskilt viktigt eftersom det är vår Herres egen tolkning av korset; för det är rimligt att anta att om någon förstod innebörden av hans död så var det han själv.

 

Till att börja med betonade han att hans död skulle vara frivillig. Tidigare hade han framställt det hela i passiv form, att han skulle bli förrådd, förkastad och dödad. Men nu säger han att Människosonen har kommit, inte för att bli betjänad utan för att tjäna och offra sitt liv. Han hade med andra ord inte kommit främst för att leva sitt liv utan för att offra det som kulmen på ett tjänande liv.

 

I synnerhet, fortsatte Jesus, hade han kommit för att ”ge sitt liv till lösen för många”, vilket Paulus senare tolkade som ”för alla” (1 Tim 2:6). Vilka lärdomar kan vi då med rätta hämta av denna metafor för ”lösen”? För det första talar det om allvaret i vår situation. Vi liknas vid syndens slavar eller fångar, oförmögna att åstadkomma vår egen befrielse. För det andra talar det om det höga pris Jesus fick betala för vår frihet. Aposteln Petrus skrev senare att det inte var med silver och guld vi friköptes, utan ”med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod” (1 Pet 1:19). Uppenbarligen tänkte han på påsken här. Liksom varje förstfödd israelit friköptes genom att man slaktade ett lamm som ersättning, så dog Kristus som vår ersättare. För det tredje säger texterna att vi som har blivit friköpta av Kristus nu tillhör honom. Som Paulus skrev till Titus: ”Han har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk” (Tit 2:14). Och därmed är vi hans och bara hans för tid och evighet.

 

Läs vidare: Upp 5:6-10