Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem?
Markus 2:19


Markus inleder sin skildring av den tredje diskussionen med att dra vår uppmärksamhet till skillnaden mellan tre grupper av lärjungar. Johannes döparens lärjungar och fariséernas lärjungar fastar, skriver han, men inte Jesu lärjungar. Tvärtom skriver Lukas att ”...de äter och dricker” (Luk 5:33). Därför kom människor fram till Jesus och frågade honom varför de båda andra grupperna fastade, medan hans lärjungar inte gjorde det.

Jesus svarade med en motfråga: ”Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem?” (Mark 2:19). Vissa bibelkommentatorer uppfattar detta som ett ordspråk beträffande olämpligt uppförande. Till exempel vore det lika olämpligt för oss att göra det ena eller andra som det vore för gästerna att fasta
under bröllopsmåltiden.

Personligen tror jag att detta är en mini-allegori. Jesus brudgummen var hos dem. Detta var alltså en tid för fest och firande, och därför vore det högst olämpligt för dem att fasta. ”Men det skall komma dagar”, fortsatte Jesus, ”när brudgummen tas ifrån dem” (Mark 2:20). ”Tas ifrån” kan hänsyfta på hans våldsamma död. Visserligen hade han ännu inte offentligt börjat förutsäga sitt lidande, men han antyder det då och då. I de dagarna, när han tas ifrån dem, skall de sörja och fasta. Som vi såg i Bergspredikan tycks Jesus ha tagit för givet att givandet, bönen och fastan skulle ingå som naturliga ingredienser i det kristna livet.

Inte all fasta har med sorg att göra. För även om brudgummen i en bemärkelse har tagits ifrån oss, så har han i en annan bemärkelse återvänt till oss i form av den helige Ande, och vår sorg har vänts i glädje (Joh 16:20-22).


Läs vidare: Markus 2:18-20