11 e Tref - Den stolthet jag har, har jag i dig!

Dagens texter handlar alla om stolthet. I Jesaja 2:12-17 står det att Gud bestämt en dag med dom över allt som är övermodigt och stolt, över allt som skjuter i höjden och yvs. Stolthet och högmod, att sätta sig själv över andra och lita enbart till sig själv. En fälla som det är lätt att falla i.

I Sverige har vi vår berömda Jantelag – du ska inte tro att du är något. Den har i många år lyckats alldeles utmärkt med att få folk att tro just att de inte är något. Jag vill dock påpeka att det inte är en ny jantelag som Gud vill ge oss här. Han tycker visst att vi är något, han älskar oss högre än sitt eget liv, men vår egen stolthet står i vägen för oss. Den får oss att tro så många saker, att vi kan och ska klara oss själva till exempel. Därför vill han befria oss ifrån den.

I psykologin skiljer man på självförtroende och självkänsla. När man har gott självförtroende är man trygg i det yttre, med vad man gör, hur man ser ut, vad man kan. När man har en god självkänsla är man trygg i vem man är. Det är fullt möjligt att ha gott självförtroende utan att ha en god självkänsla, men risken för ett gnagande prestationsbehov och en osund stolthet är överhängande. Gud vill inte att vi ska styras av att vi ska prestera hela tiden eller utmärka oss för att bli sedda. Han vill att vi ska vila i vilka vi är och överlåta oss åt honom.

I Rom. 3:21-28 står det att vi blir rättfärdiga genom vår tro, inte genom vad vi gör. Vår rättfärdighet har därför inte heller plats för någon stolthet, den är bara nåd. I den nåden får vi leva och andas, rättfärdiga genom vad Gud gjort, oberoende av våra egna förtjänster eller brister. Att vara rättfärdig betyder att stå i rätt förhållande. När vi står i rätt förhållande till Gud så klär han av oss vår stolthet och istället för att ständigt söka förstärka vårt självförtroende ber han oss att öva i ”gudsförtroende”.

Vår självkänsla vill han dock gärna vattna med sitt levande vatten där längst inne i hjärtat, den kommer aldrig att göra oss stolta och högmodiga, utan trygga och frimodiga.