Tolfte söndagen efter Trefaldighet 

Friheten i Kristus

Jes 38:1-6, Rom 8:18-23, Luk 13:10-17, Psalt 145:13b-18.
Läs gärna först dessa texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan.  

Dagens sång:
Med Jesus fram … Sv Ps 283, vers 6,7 och 4

Dagens fråga: VAD VILL JESUS GÖRA FÖR OSS?
I sin regeringsförklaring för Guds rike berättar Konungen Kristus om vad han vill göra för oss: Helig Ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud för de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna …(Lukas 4:18 f).

Inför varje gudstjänst, du kommer till och i varje andaktsstund, du unnar dig, får du fråga Herren: Vad vill du göra för mig nu?  Han svarar: 

1. ”Jag vill stoppa ned ett glädjefrö i ditt hjärta. Var uppmärksam på de ord som sägs. Ett är just för dig. Stoppa ned det i ditt hjärta, vattna det med bön. Livet börjar spira i dig”.

2. Han säger vidare: ”Jag vill ta hand om dina låsningar, det som binder och förlamar dig. Mitt ord är som ett svärd, som hugger av dem. Jag förkunnar befrielse för de fångna.” 

Saker och ting, människor och problem, pengar och datorer, blir man så lätt fäst vid, att man fastnar i dem. Ja, det är mycket som kan bli snett och sjukt och skevt i våra liv. Dagens sång  MED JESUS FRAM hjälper oss att bryta upp från suckar och nöd och låsningar mot frihet och framtid.

I dagens texter får vi se hur han tar hand om en sjuk kung, en sjuk skapelse och en sjuk kvinna. En kvinna fick en gång frågan: Vad vill du skall hända med dig i denna gudstjänst? Hon svarade: ”Jag vill få en beröring av Jesus!”

Ja, Vad vill du?  En beröring av Jesus får dig att upptäcka hur mycket av det som är sjukt och gått snett, kan bli friskt och komma rätt. Du kan få upptäcka det som står i den nyfunna versen 13 b i dagens psaltarpsalm 145: Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör. Vi ska få se det i de tre texter som vi idag har fått. 

Jesaja berättar om hur SJUK KUNG FÅR BONUSÅR.
Vi läser Jesaja 38:1-6.
Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: ”Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.” Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: ”Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät häftigt. Herrens ord kom till Jesaja: ”Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske  kungens hand, ja, jag skall värna denna stad.” 

Vi läser psalm 283 vers 6
Med Jesus fram i den sista nöden, då viljans offer hans Fader får!
Med Jesus fram när du nalkas döden, den väg som slutar där korset står!
Fram till en sluten, förseglad grav, där det står skrivet: Sitt liv han gav. 

Hiskia levde omkring år 700 f Kr. Det är rätt märkligt att vi, som lever tvåtusensjuhundra år senare, får syssla med det som hände honom. (Vad skulle du vilja att människor skall komma ihåg om dig om 2.700 år?).

Hiskia var en bra kung. Han förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var som han bland alla Judas kungar efter honom – och inte före honom heller, säger 2 Kung 18:5. Men läser man om Hiskia i 2 Krönikeboken 32:25 står det att den högmodige Hiskia ödmjukade sig.

Hiskia var nog rätt lik många av oss.  Ibland gör vi bra saker. Ibland tycker folk omkring oss att vi är högfärdiga och odrägliga. Men vare sig vi är bra eller usla så blir dagen ändå aldrig så lång, att inte dess afton skall stunda. Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång, det må vi med allvar begrunda (Sv Ps 175:7).

Den fine och duktige kungen får ett svårt budskap från Herren: ”Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.'

Hur tar Hiskia detta budskap? Precis som många av oss skulle ta det. Vi protesterar, reagerar och klagar. Vi gråter, lipar och förtvivlar. Den store kungen blir rätt liten och ynklig där han ligger i sängen, vänder ansiktet mot väggen och börjar tala om för Gud hur orättvis han är. Gud borde belönat och berömt sin kung och låtit honom leva i hundrade år. Han var ju så duktig och from och fin. Också vi blir rätt små och ynkliga när livet går oss emot.

När vi blir små och ynkliga och hjälplösa är det bra, om vi har goda himmelska kontakter. Ni vet hur viktigt det är att lära känna Jesus. Och att umgås förtroligt med honom. Psalm 283 påminner oss om att vi inte behöver fastna och bli sittande och suckande. Vi får gå med Jesus fram. Han är dörren som leder oss ut ur vår instängdhet och in i hans friska liv. Varken nöden eller döden eller graven får sista ordet. Vid slutet står korset, hans eget och vårt och bådar uppståndelsens morgon (Sv Ps 175:8).

Se om ditt hus, sa Herren till Hiskia.  Och han säger det till oss. Tänk igen om ditt liv! Det finns en som gav sitt liv för att du skall få leva. Eftersom det nu är sista dagen på resten av ditt liv, bör du ta kontakt med honom. Och gå med honom fram. Hiskia fick några bonusår till för att mogna i den gemenskapen. Hur vill du använda de bonusår, som du kanske får? Du kan svara med Ps 283:6

Med Jesus fram i den sista nöden, då viljans offer hans Fader får! Med Jesus fram när du nalkas döden, den väg som slutar där korset står! Fram till en sluten, förseglad grav, där det står skrivet: Sitt liv han gav. 

Paulus berättar om hur SJUK SKAPELSE FÅR FRIHET
Vi läser om det i Romarbrevet 8:18-23.
Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.  Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. 

Vi läser Psalm 283 vers 7
Med Jesus fram ur de brutna banden, som bundit skapelsens liv i död!
Med Jesus, levandegjord i anden, till nya skapelsens morgonglöd!
Med Jesus fram till vår Faders hus, där Gud är sol och Guds lamm är ljus! 

TVÅ VÅGSKÅLAR
Se nu framför dig två vågskålar. I den ena lägger du den här tidens lidanden. Det är allt det som är tungt för så många att bära: lidanden och sjukdomar, prövningar av olika slag, förföljelser för Jesu skull. Allt det fångar Dig. Du blir så självupptagen, missmodig.  Du ser hur vågskålen sjunker allt djupare ner ju mer som läggs i den.

Men vad händer med den tomma vågskålen då? Den stiger uppåt. Den lyfts upp mot himlen. När Fadern ser detta, lägger han något i den. Paulus säger att det är den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Fader ger oss sin Son. Och då händer något märkligt med skålarna. Jesus-skålen kommer ned till oss, som är därnere. Ordet härlighet, kavod, betyder tyngd. Härligheten är tyngre än förfärligheten. Lidandesskålen lyftes upp till Fadern, som får ta hand om alltsammans. Detta är innebörden i det som Paulus säger här att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.

Paulus säger inte att denna tidens jobbigheter är betydelselösa. Det han säger är: våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. Den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer.

När svårigheterna kommer, kan det vara viktigt att vi lär oss att se att detta som nu sker inte betyder något i jämförelse med allt det fina som kommer att ske med oss. Vi behöver verkligen lära oss att tänka så här. Den härligheten får vi redan nu en försmak av. (Läs Lukas 6:22-23). Men den kommer i ännu rikare grad att komma till oss i den himmelska världen. 

GUDS SKAPELSE OCH GUDS BARN.
Vad som sker med oss är inte bara viktigt för oss, säger Paulus. Hela Guds skapelse är engagerad i vad som händer med oss, hans barn.

Skapelsen delar förbannelsen med människan. Den delar lidandet med människan. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Gud har lagt skapelsen under tomhetens välde, som Paulus uttrycker det enligt Bibel 2000.

Vilket träffande uttryck! Tomhetens välde. Det onda, det mot Gud upproriska är bara tomhet. Tomhet är en makt. Tomheten är tung. Skapelsen kom under förgängligheten, under tomhetens välde, då marken blev förbannad för människans skull (1 Mos 3:14-19).

Skapelsen suckar och våndas. 
Vi kan höra detta ropande och denna vånda just nu.
Vi förstör luft och vatten.
Vi förorenar och fördärvar.
Granarna gråter och fåglarna slutar sjunga.
Vad är det som händer?
Ska miljöförstöringen få förstöra hela jorden?
Moder Jord tycks inte ha så långt kvar. 

STORKRASCH ELLER FÖDSLOVÅNDOR?
Men nu händer det något med skapelsen. Vi hör ett rop. Vad då?  Hela skapelsen ropar som i FÖDSLOVÅNDOR­. Den väntar med stor iver. Ordagrant står det: Med framsträckt huvud. Skapelsen ställer sig på tå som somliga gör vid fotbollsmatcher och kikar över planket för få se vad som händer därinnanför med fotbollsspelarna, Guds barn. Skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras.

Vi väntar världens SISTA STORKRASCH! Det kommer en krasch. Världen skall gå under. Hela rasket skall rivas.  Men på andra sidan kraschen väntar något. Vad då?

Det som ser ut som storkrasch är  FÖDSLOVÅNDOR. Då Jesus uppenbarar sig i sin härlighet, då skall världens födas på nytt. Då skall något ske med Guds skapelse. Något nytt skall födas fram. Efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Petr 3:13).

Det finns hopp, säger Paulus. att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas. 
Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.

Just därför att vi fått Anden förstår vi att allt inte är slut då allting tar slut Vi har fått Anden som förstlingsfrukt. Vi har fått barnaskapets Ande och vi väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. Något nytt, spännande och fantastiskt kommer att hända.

Om det sjunger vi i vers 7: Med Jesus fram ur de brutna banden, som bundit skapelsens liv som bundit skapelsens liv i död! Med Jesus, levandegjord i anden, till nya skapelsens morgonglöd! Med Jesus fram till vår Faders hus, där Gud är sol och Guds lamm är ljus! 

Lukas berättar om hur SJUK KVINNA RÄTAR PÅ RYGGEN.
Vi läser om det i Lukas 13:10-17.
En gång undervisade Jesus i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom”, och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud.

Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: ”Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.” Herren svarade honom: ”Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?” Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde. 

Vi läser Psalm 283 vers 4:
Med Jesus fram att om rikets fröjder det budskap bära som själv han bar!
Med Jesus upp på de livets höjder där glans frånTabor än dröjer kvar!
Med Jesus ned i den djupa dal, till kamp mot nöden, mot synd och kval! 

Där Jesus går fram händer det mycket. Han läker hjärtats djupa sår. Han ger frihet och glädje åt den som är bitter och besviken och trött och tom. I en psalm sägs det att han gick in i din nöd och smärta. Gud tog plats i din egen gestalt. Han bar på ditt kors. Han var plågad som du – och han älskade dig över allt (Sv. Ps 358:3).

När vi ser Jesus på korset ser vi hur hans kropp kroknar, den är böjd och plågad. Vi anar att han tar vår smärta in i sig.

I texten ser vi en krokryggig kvinna. När Jesus nu möter henne, är det som om Jesus tar över hennes krokiga kropp. Hon får en beröring av Jesus. Hon kan räta på ryggen. Men Jesu kropp kroknar. Jesus går in i hennes nöd.

Det händer mycket där Jesus går fram. Också idag får vi erfara att Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid.

Han börjar med att stoppa ned ett glädjefrö i ditt hjärta.
När du tar emot det, vattnar det med bön, då händer det.
Det frusna inom dig smälter (Läs Psalt  147:18).
Du får ta emot liv och läkedom (Ordspr 4:20-22).
Han förkunnar frihet i dina låsningar (Luk 4:18). 

Det blir alltid reaktion på det som Jesus säger och gör. En del blir misstänksamma. De kan inte bli glada över godheten. De fastnar i debatter om vad man får göra och inte får göra. Jesus avslöjar deras hyckleri. Det var svårt för dem att höra. De skämdes. Andra gladde sig över allt det underbara som han gjorde. Det var de som upptäckte att Jesus inte ger regler för livet. Han ger oss Livet.

Var finns vi själva här? Vill vi öppna för Jesus de hemliga skräprummen inom oss, så att han får rena dem och det blir plats i oss för himmelrikets glädje.

Vi hör hur Jesus proklamerar sabbatens mening.
Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. Så är Människosonen Herre också över sabbaten. (Läs Markus 2:23-3:5).

Söndagen är den dag då vi får lära oss att slappna av i Guds kärlek. Då vi får låta oss älskas, renas, uppfriskas. Det är den dag då vi får möta Jesus och tala med honom om det som är så låst i våra liv och om det som gör ont i våra liv. Är du bitter och besviken, tala med Jesus om det. Bitterhet och besvikelse är tyngder som bara drar dig neråt, de kan göra dig krokryggig, du blir bunden av det. Allt blir så annorlunda när du får gå med Jesus fram.

Vi sjunger 283 vers 4: 
Med Jesus fram att om rikets fröjder det budskap bära som själv han bar!
Med Jesus upp på de livets höjder där glans från Tabor än dröjer kvar!
Med Jesus ned i den djupa dal, till kamp mot nöden, mot synd och kval!