Tjugoförsta söndagen efter Trefaldighet 

Samhällsansvar 

5 Mos 24:17-22, Jakob 2:1-8, Lukas 19:1-10, Psalt  40:14-18
Läs gärna först dessa texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan.

Dagens sång:
Sv Ps 221, Skynda till Jesus, Frälsaren kär. Den skrevs 1870 av den amerikanske sångförfattaren och tonsättaren George Frederick Root. Den översattes 1875 av missionären, fil dr Erik Nyström och bearbetades 1984 av dominikansyster Catharina Broomé.

Inledning
Temat idag är SAMHÄLLSANSVAR. Vi ska lära oss hur man håller samman i ett samhälle. Det är inte så lätt. Vi delar upp oss i rödgröna, ljusblåa, svartvita, gråbleka … De som tycker som jag, ser jag upp till. De som inte tycker som jag ser jag ned på. Vi beundrar och föraktar.

Vad vi behöver är en ny och frisk utsiktspunkt. Sackaios, som vi möter i dagens evangelium, klättrar upp i ett träd. Där kan han sitta och titta ned på allt och alla. Längst ned ser han Jesus. Och Jesus ser honom och ropar på honom: Skynda dig ner, Sackaios!

Idag ska vi låta det ropet nå till oss. Skynda dig ner! Och säg gärna ditt eget namn där. Skynda dig ner …
Vad hittar vi därnere, nedanför alla, som vi ser ned på? Vi möter Jesus. Han döptes i Jordan och invigdes där på jordens lägsta punkt till världens frälsare. Hans uppgift var att nedifrån leta rätt på syndare och annat dåligt folk och dig och mig och ta tag i oss och resa oss upp.

Det finns en psalm som påminner oss om att skynda oss ner för att möta Jesus. Det är psalmen 221 i vår psalmbok, Skynda till Jesus, Frälsaren kär. Den blir nu DAGENS SÅNG. 

Vi möter invandraren, den faderlöse och änkan.
och läser om dem i 5 Mos 24:17-22 

Mose sade: Du skall inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse och en änkas kläder skall du inte ta som pant. Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför ger jag dig denna befallning att följa. Om du glömmer en kärve när du skördar din åker, skall du inte gå tillbaka och hämta den utan lämna kvar den åt invandraren, den faderlöse och änkan. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör. När du har slagit ner dina oliver skall du inte söka igenom grenarna efter fler utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. När du har plockat druvorna i din vingård skall du inte göra någon efterskörd utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten. Därför ger jag dig denna befallning att följa. 

Vi läser Sv. Psalm 221 vers 1:
Skynda till Jesus, Frälsaren kär. Se, i hans ord han vägen oss lär,
och mitt ibland oss står han ju här, ropande vänligt: Kom!
SALIGT...

Jesus talar ofta om att vi ska vända om och bli som barn. Vi får lämna stöddighet och skryt och allt smutsigt och börja på nytt igen. Som barn ser vi uppåt. Vi får ögonkontakt med Fadern, närkontakt med Jesus och kraftkontakt med den helige Ande.

Då händer det något med oss. Vårt dops Gud sträcker ned sina två händer och lyfter oss upp till sig. Vi får tillsammans med honom se vad han ser. Genom texten, som Gud givit oss genom Mose idag, får vi se invandraren, den faderlöse och änkan. Fyra gånger upprepas de orden.

Se invandraren, som smugit sig in i vårt land för att komma undan krig och förtryck och tortyr. Se den faderlöse, barnet och barnen som hamnat i vår närhet. En del gömmer sig i vårt land. En del har blivit övergivna av pappa. En del har fått se sin pappa dö. Det är barn med många sår, många tårar, många hårda upplevelser. Se änkan, den ensamstående mamman. Mose berättar, att hon för att få pengar till mat sätter sina kläder i pant.

Gud har sådan nöd för dem. Han har hjärta för dem. Mitt hjärta är i uppror, säger han, all min medkänsla väcks (Hosea 11:8). Han frågar: Vem skall jag sända? (Jes 6:8). Får jag låna dina ögon att se dem, dina öron att lyssna på dem, dina händer för att räcka dem mina gåvor, dina fötter för att vandra med dem?

Mose påminner sitt folk om hur de, som varit slavar i Egypten, blivit räddade. Och till oss säger han: Glöm inte vad gott han har gjort (Psalt 103:2, Bibel 1917).  Minns allt det goda han gör (Psalt 103:2, Bibel 2000).

Mose talar om för sitt folk, vad de bör göra med åkerns och vingårdens överflöd.  Vad gör du med ditt överflöd? Alltför många svälter, medan alltför många äter ihjäl sig på sitt överflöd.

Mose berättar också att när du ser och ger och tar hand om någon av dessa, skall Gud välsigna dig. Vem skall jag sända? frågar Gud Jesaja och dig och mig. Och Jesaja hjälper oss att svara: Här är jag, sänd mig  (Jes 6:8).  Ja, när du skyndar dig ned möter du inte bara frälsaren kär. Du blir också renad från all synd och brist. Du får möta invandraren, den faderlöse och änkan. Dem träffade du här. Du får möta dem där, hemma hos Herren Gud. Det blir saligt, saligt …

Vi sjunger Sv. Psalm 221 vers 1:
Skynda till Jesus, Frälsaren kär. Se, i hans ord han vägen oss lär,
och mitt ibland oss står han ju här, ropande vänligt: Kom!
SALIGT...

Vi går i kyrkan och möter både miljonärer  och miserabla
berättar Jakob i ett brev till oss. Vi läser  Jakobs brev 2:1-8 

Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus. Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger till honom: ”Här är en bra plats för dig”, men till den fattige: ”Ställ dig där borta”, eller ”Sätt dig på golvet vid mina fötter” – gör ni då inte åtskillnad och fäller orätta domar?

Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom? Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna? Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er? Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt. 

Vi läser Sv Ps 221 vers 2:
Kom till mig, alla! Ljuder hans röst. Han vill oss skänka glädje och tröst.
Må han sitt tempel få i vårt bröst. Lyssna, o själ, och kom!
SALIGT...

Vi har idag fått brev från Jakob, Jesu bror. Han talar inte om sig själv. Han påminner oss vem det vi tror på. Vi  tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus.

Han är en källan, startpunkten, drivkraften för allt kristet tänkande.  Det som ska styra oss är Jesu kärlek, Jesu tankar. Inte människors värderingar. I  ljuset av denna bekännelse ser vi på våra sociala relationer. Vi slutar att låta oss styras av vad maktmedia eller maktmänniskor tycker och tänker. Vi får se på människor omkring oss med Jesu ögon och Jesu möjligheter.

Därför skriver Jakob nu till oss: Mina bröder och systrar, gör inte skillnad på människor. Gud har inte anseende till personen. Och därför skall vi inte heller ha det.
För att göra detta klart för oss berättar Jakob om något som händer när människor kommer till synagogan. Synagoga betyder ju platsen där man kommer samman. Det är inte judisk synagoga Jakob beskriver utan något som kan hända i en kristen gudstjänst. Kan det hända hos oss?

Hur ser vi på dem som strömmar in i kyrkan? Den är rik, den är fattig, den är vacker, den är ful.   Vi har våra omdömen och sätter våra betyg. Vi gör skillnad på människor. Eller gör vi det inte?

Jakob berättar om två män som kommer in i vår kyrka på söndag kl 11. Först kommer företagets VD på besök. Det är han som är MILJONÄREN. Han har gnistrande guldringar på flera fingrar. Och alla lägger märke till armbandsklockan. Det är en omega sea master – James Bond-modellen, värd ca 40.000 kr. Han är klädd i en snygg vit kostym, som han köpt på en affärsresa till Paris hos modefirman Isidore Gouvier. Folk i kyrkan slutar tänka på Jesus, när de ser honom. De tänker på hur somliga har det så gott ställt, miljonär några gånger om. En liten avundsdemon kryper in i dem.

Kyrkvärden skyndar fram till honom, bugar och hälsar välkommen och bjuder honom den fina stolen framme i koret. Det är inte så ofta direktören hinner gå i kyrkan.
Några ungdomar kommer också till kyrkan, de har några modejeans, med revor och hål i, som kostade 999 kr. hos Honoms och Hennes. De kilar in bakom en pelare.
Men så kommer gubben Jansson, en trashank, smutsig. Han har legat ute i natt och kommer till kyrkan för att värma sig. ”Ställ dig där borta”, säger kyrkväktaren. Och så visar han honom en plats där smutsdoften inte stör alltför många. Det var han som var MISERABEL, eländig, bedrövlig, både lusrik och luspank.  

Då säger Jakob till oss och han verkar upprörd: Ni gör åtskillnad och fäller orätta domar? Ni visar förakt för den fattige.
Varför skickar Gud dessa fattiga, smutsiga trashankar i vår väg? Och varför just nu när vi slagit oss till ro i kyrkan och vill ha en stunds andlig stämning.
Jakob och Jakobs bror Jesus vänder upp och ned på vårt tänkande.
Jakobs bror Jesus säger: Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav (Mark 10:43-44).

Jesu bror Jakob säger: Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom? Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna? Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er?

Sedan tar Jakob fram lagens kungsbud, det som kommer från den himmelske konungens hjärta, från hans allra innersta: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt.

Lägg märke till dessa två uttryck:
Det rike han har lovat dem som älskar honom.
Du skall älska din nästa som dig själv.

Här öppnar vår himmelske Fader sitt hjärta. Hans hjärta brinner av kärlek.
Han längtar intensivt efter att den elden skall brinna också i oss.
Tänk på hur Fadern tar emot den förlorade sonen, Lukas 15:20 

Han fick se honom. Han fylldes av medlidande. Han sprang emot honom. Han omfamnade honom. Han kysste honom.

Hur kan vi få Faderns kärlek till de udda?
Paulus berättar i 2 Kor 5:14-16 hur han lärde sig det.  När han varit vid Kristi kors och förstått att Jesus dött och uppstått för honom, fick han en ny syn på människor: Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis, skriver han.  (v 18). Han ser i varje människa ett möjligt helgon. Vad kan inte hända med den människan om Jesu kärlek och seger på korset drabbar honom!

Johannes säger detta med dessa ord: Vi älskar därför att han först älskade oss (1 Joh 4:19).

När jag tar emot Jesu kärlek, lär jag mig älska mig själv. När jag tar emot Jesu kärlek lär jag mig älska min nästa.  Det som driver oss är vår tro på vår förhärligade Jesus Kristus (vers 1). Bara den som glömt hur älskad han är behöver rangordna, jämföra sig. 

Anar du inte hur både Jakob och Jesus och George Frederick Root och Erik Nyström och Catharina Broomé som skrivit psalmen 221 vill att vi ska skynda oss att hitta detta.

Vi sjunger Sv Ps 221 vers 2:
Kom till mig, alla! Ljuder hans röst. Han vill oss skänka glädje och tröst.
Må han sitt tempel få i vårt bröst. Lyssna, o själ, och kom!
SALIGT...

Vi åker till Jeriko och bjuds på lunch av en tulldirektör.
Vi läser Lukas evangelium 19:1-10

Jesus kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.” Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.

Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.” Jesus sade till honom: ”I dag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.” 

Vi läser Sv Ps 221 vers 3:
Skynda till Jesus, tveka ej mer. Ännu i kärlek han till dig ser.
Hör hur han bjuder, kallar och ber: Dröj inte längre, kom!
SALIGT...

Nu får träffa Sackaios. Om honom säger Lukas att han var tulldirektör och att han var rik.  Sackeus var en publikan, den allra rikaste i stan, sjunger Britt G. Hallqvist i psalm 614. Och hon vet också att han hade ingen vän ändå, så ensam fick han alltid gå. De andra texterna idag har ju talat om de fattiga och miserabla. Men nu träffar vi en rik man. Alltså ingen fattig folkpensionär utan en stormrik päng-sionär. Vad gör Jesus med direktörerna?  Om det handlar dagens evangelium.

Att Sackaios inte hade någon vän utan gick där ensam, ja, det berodde på att han lurade folk på pengar. Han hade hyrt tulltjänsten av den romerska ockupationsmakten. Där tog han för mycket tull. Inte att undra på att folk inte tyckte om honom. Vem blir inte arg, om han luras på pengar? Det var inte bara så att han inte hade någon vän. Han var avskydd, illa omtyckt, hatad. Man skulle kunna kalla om en quisling, en landsförrädare.

Sackaios var en duktig karl. Han var smart, hade affärssinne. Det står att han gärna ville se vem denne Jesus var.  Varför vill han det?  Kände han sig usel och misslyckad och längtade efter denne Jesus, som han hört talas om? Eller var han bara allmänt nyfiken, som duktiga karlar ofta är? Det står ingenting om det.

Men när han kom dit där Jesus gick vägen fram, var det så mycket folk att han inte kunde se Jesus. Den store tulldirektören var liten till växten och alla skymde Jesus för honom. Men han var smart och påhittig och sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor, en släkting till mullbärsfikonträdet, men har en kraftigare stam och större krona. Den var lätt att komma upp i och Sackaios klättrade upp. Några som upptäckte honom stötte de andra i sidan. ”Titta där”, sa de. ”Tulldirektören har klättrat i trät”. Och de som såg fick sig ett gott skratt.

Men en som såg men inte skrattade var Jesus. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade:
”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.” Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.

Skynda till Jesus, tveka ej mer. Ännu i kärlek han till dig ser. Hör hur han bjuder, kallar och ber: Dröj inte längre, kom!

Jesus ser. Ja, ännu i kärlek han till dig ser. Han ser dig som finns i texten. Kan du ana hur Jesus vill gästa i ditt hem. Du hör hur han bjuder, kallar och ber: Dröj inte längre, kom!

I förrgår satt Sackaios i tullhuset. Han räknar in dagskassan. Vi ser hur han småmyser för sig själv. Idag har han verkligen lurat dessa präktiga fariseerna och dessa självgoda skriftlärde. Det blir pengar som räcker till semestern på Mallorca.

Men nu händer det otroliga. Jesus ser honom.  Ropar på honom. Skynda dig ned. Jag vill gästa i ditt hus. Alla andra såg på honom med kalla hårda blickar. Alla hade sina omdömen om honom. Skurk,  Bedragare, Syndare. Men Jesus säger inget av detta. Jag vill bara äta lunch hemma hos dig.

Jesus går hem till honom, går in i hans hem. Äter med honom.
Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.

Sackaios blir alldeles överväldigad. Först nu förstår han något. Något som han aldrig tidigare velat förstå och erkänna. Vad illa han levt! Vad folk fått lida för hans  skull! Jesus behövde inte säga något om detta. Det var bara Jesu kärlek som var så stark så att det hårda, det frusna inom  smälte.

Han vill nu börja ett nytt liv. ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.”

Ja, det är sådant som händer när Människosonen  kommer för att söka efter det som var förlorat och rädda det.”

Vi sjunger Sv Ps 221 vers 3:
Skynda till Jesus, tveka ej mer. Ännu i kärlek han till dig ser.
Hör hur han bjuder, kallar och ber: Dröj inte längre, kom!
SALIGT...