Alltså begav sig ministrarna och satraperna i samlad trupp till kungen och sade till honom: Konung Dareios, må du länge leva! 'Rikets alla ministrar, guvernörer, satraper, rådgivare och ståthål­lare har rådslagit och kommit överens om att en kunglig förordning bör utfärdas och följande påbud träda i kraft: Den som under de närmaste trettio dagarna ber en bön till någon gud eller människa utom till dig, konung, skall kastas i lejongropen. Kungör nu detta påbud, konung, och utfärda en förordning, som inte kan återkallas enligt Mediens och Persiens orubbliga lag. Kung Dareios gjorde så: han utfärdade en förordning med detta påbud.

 

När någon vill leva nära Gud, blir djävulen ängslig. Han försö­ker hindra Guds verk. Sätter krokben. Luras. Många har erfa­renhet av detta.

Ofta använder sig djävulen av människor för att nå sitt mål. Varje människa har sina svaga punkter och sitt obearbetade inre. Djävulen vet det. Daniels svaga punkt ur djävulens synvinkel var hans böneliv. Men det var en svaghet som ledde honom närmare Gud och gjorde honom beroende av honom, och därför stark. Ämbetsmännens svaghet var deras sårade känslor som släppte in jämförelse och avund. Kungens svaghet var hans fåfänga och hans högmod.

Djävulen hjälper nu ämbetsmännen. De börjar intrigera mot Daniel. De vänder sig direkt till kungen med en mycket listig komplott och föreslår honom något som kittlar hans fåfänga. Under en månad skall allas böner riktas mot kungen själv. Kungen skall bli en guda-kung, en överstepräst för alla religio­ner. Rikets alla ministrar och ämbetsmän har beslutat föreslå kungen detta, säger de. Alla har kommit överens ... Alla? Bara en liten lögn för att få kungen att gå med på det. Alla, utom en, skulle de sagt. Och den som inte rättade sig efter denna förord­ning skulle kastas i lejongropen.

Kungen blir förtjust. Vilken strålande ide! Vilken härlig eku­menik! Alla religioner förenas. Detta skulle ju stärka hans makt. Det skulle ena landet. Och han själv skulle inte bara bli kung. Han skulle bli en gudakung. De rörde verkligen vid kungens få­fänga.

Ämbetsmännen föreslår. Kungen beslutar. Han signerar skri­velsen på en gång.

Vad lär vi oss av detta? Djävulen vill att vi skall göra saker och ting snabbt och beslutsamt. Han tycker inte om att vi sover på saken eller tänker igenom den. De beslut som vi fattat men se­dan ångrat, är mestadels sådana som vi avgjort mycket snabbt.

 

 

Rasta och BE-grunda!

Vi styrs ofta av obearbetade känslor och sår som gör oss svaga. Vilka svaga sidor framträder hos de män som det berättas om i detta avsnitt?

Har du svaga och ömtåliga sidor som du bör tala med Herren om?


Be

Herre, jag vet att det inte är farligt att vara svag, bara du får ta hand om det. Därför ber jag dig, Herre: Låt ditt ljus avslöja mitt inre mörker, låt ditt blod rena mig från det som är smutsigt, och låt din frid regera i mitt inre.