Det vi behöver fråga oss nu är inte om uppståndelsen verkligen ägde rum eller ej, utan om det spelar någon roll om den ägde rum eller ej. För om den ägde rum, så gjorde den det för närmare tvåtusen år sedan. Hur kan en så urgammal händelse har någon större betydelse för oss som lever i dag? Varför i hela världen gör kristna ett sådant ståhej över den? Är den inte irrelevant?
Nej, mitt argument den här veckan är att uppståndelsen finner genklang i människans tillstånd. Den talar till våra behov på ett sätt som ingen annan fjärran händelse gör eller skulle kunna göra. Den är grundvalen för vår kristna förvissning beträffande det förflutna, nuet och framtiden.
Det är slående att under församlingens allra första tid kunde de judiska ledarna ”inte...tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda” (Apg 4:2). Detta betyder inte att apostlarna hade ändrat uppfattning beträffande evangeliet och inte längre var inriktade på korset, utan på uppståndelsen. Korset förblev det centrala i deras budskap, men nu var det korset så som det bekräftades av uppståndelsen.
GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
