Söndagen efter Alla helgons dag

Alla själars dag

Vårt evighetshopp

Job 17:15-16, 1 Kor 15:35-49, Johannes 6:37-40, Psalt 116:1-9
Läs gärna först dessa texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan.  

Dagens sång:
Alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, skall ha evigt liv.
Text: Joh 6:40, mel: Karin Braw 

INLEDNING
Söndagen efter Alla Helgons dag heter också ALLA SJÄLARS DAG. Det är en dag då vi får minnas alla våra kära, som lämnat oss. Vi får på nytt överlämna dem åt Guds barmhärtighet och påminna oss om VÅRT EVIGHETSHOPP. Det gör vi genom att sjunga in i våra hjärtan DAGENS SÅNG, som är slutorden dagens evangelium. Jesus säger där: Alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, skall ha evigt liv. Vi sjunger den med bön om att få öppnade ögon för vad Jesus gjort för oss och också se den hand, som han sträcker ut mot oss för att leda oss fram. Att tro på honom är att ta tag i hans hand. Vi övar oss nu dagens sång: 

Alla som ser Sonen och tror på honom
skall ha evigt liv, skall ha evigt liv.

Denna söndag handlar om VÅRT EVIGHETSHOPP.

VAD HAR JAG DÅ FÖR HOPP?
frågar Job i dagens gammaltestamentlige text. Han ser bara döden och dödsriket framför sig. Vi läser Job 17:15-16 och hör hur han suckar:

Vad har jag då för hopp, vem kan skönja någon lycka för mig?
Går hopp och lycka med mig till dödsriket, skall de följa mig ner i mullen?  

Job har det jobbigt. Han är alldeles slut. Han är skakad av alla lidanden och olyckor som drabbat honom. Hela hans liv hade körts i botten. Framför honom finns bara döden och dödsriket. Vad har han nu för framtidshopp?  Och vi frågar detsamma. Vi ska alla dö. Det är det enda vi bergsäkert vet om framtiden.

Men vad händer sen? Vi stoppas ned i mullen. Finns där något hopp och någon lycka? frågar både Job och vi. Är det slut då allt tar slut? Många tycker detta är skrämmande.

Men är det det? Har mullen något budskap till oss? Vid begravning hos oss häller prästen tre skovlar mull över kistan. Varför gör han så? Låt oss lyssna till budskapet i de tre skovlarna mull.

AV JORD ÄR DU KOMMEN.
Av samma materia, atomer och molekyler, som finns i hela skapelsen danade Gud oss. Ett stycke lera blir ett konstverk. Människan formas till ett lerkärl med uppdraget att låta värmeljuset från Gud lysa genom sprickorna (2 Kor 4:6-7).

JORD SKALL DU ÅTER BLI.
Döden är en del av livet. När vi dör förenas vi på nytt med Guds skapelse. Tillsammans med hela Guds skapelse väntar vi nu ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras (Rom 8:19ff).

När vi lever, går vi ut i skogen och beundrar skapelsens skönhet och sinnrikhet.
När vi dör får vi tillsammans med Guds skapelse se på vad som händer med Guds barn (Rom 8:19). Hela skapelsen ropar som i FÖDSLOVÅNDOR­ (Rom 8:22).  Den väntar med stor iver. Ordagrant står det: Med framsträckt huvud. Skapelsen ställer sig på tå som somliga gör vid fotbollsmatcher och kikar över planket för få se vad som händer därinnanför med fotbollsspelarna, Guds barn.  Nu kan vi berätta för Job och alla andra, som tycker att döden är så jobbig och dunkel, att döden och det onda inte får sista ordet. Det som ser ut som undergång och storkrasch är födslovåndor. Något nytt väntar. Den tredje skoveln mull berättar om det:

JESUS KRISTUS. VÅR FRÄLSARE,
SKALL UPPVÄCKA DIG PÅ DEN YTTERSTA DAGEN.

Vilket budskap! Det är inte slut när vi tar slut och allt tar slut. Vi får inte leva här för alltid, men vi får för alltid leva med Jesus. O härliga lott att leva där döden sin överman fått (Ps 258:2).  I nästa text berättar Paulus om vad som händer i mullen.  Men innan vi lyssnar till hans budskap vill vi sjunga dagens sång för Job och för alla som just nu lider svårt. Men också för alla dem som står dem nära och inte ser någon utväg och måste säga som kung Josafat i en mycket svår situation: Själva vet vi inte vad vi skall göra utan till dig ser våra ögon (2 Krön 20:12).

Alla som ser Sonen och tror på honom
skall ha evigt liv, skall ha evigt liv  

HUR UPPSTÅR DE DÖDA?
Vi lyssnar  till Paulus första brev till korinthierna 15:35-49 

Nu undrar någon: ”Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?” Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö. Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin egen gestalt. Alla kroppar är inte likadana, människorna har sina, boskapen sina, fåglarna sina och fiskarna sina. Vidare finns det himmelska kroppar och jordiska, men de himmelska har sin glans och de jordiska har en annan. Solen har sin glans, månen sin och stjärnorna sin. Ja, alla stjärnor har olika glans.

Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande. Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv. Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska 

Hur uppstår de döda?
Paulus frågar så. Den som läggs i kistan som sänks i marken är ett FRÖ, skriver Paulus. Ett frö ser så litet och oansenligt ut. Men fröet är programmerat med rötter, stjälk, blad, blommor, frukt. Det händer något med fröet när det läggs i jorden, vattnas av regnet och värms av solen. Det växer, det spirar, blommar och ger doft.

Det händer något med det mänskofrö som läggs ned i graven. Paulus avslöjar hemligheten.
Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande.

Gud satte en gång igång skapelseundret med sitt mäktiga ord: Varde! Bli till! (1 Mos 1:3).  Han skall göra ett nytt skapelseunder. Han som ropade till den döde: Lasaros, kom ut! (Joh 11:43) han skall en gång ropa fram dig och mig ur våra gravar.

Johannes skrev i sitt första brev: Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbart, Men det vet vi, att när han en gång uppenbaras, skall vi bli honom lika; ty då skall vi få se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig likasom han är ren (1 Joh 3:2-3, bibel 1917).

Vi skall bli honom lika, skriver Johannes.
Vi blir en avbild av den himmelska, skriver Paulus.

Paulus skriver efter vår text att vad han säger oss är ett mysterium – ett förvandlingsunder skall ske. Det ska ske i ett nu (på grekiska: en atómå) på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Då uppstår de döda i oförgänglig gestalt och vi förvandlas (1 Kor 15:50-52).

Paulus själv häpnar och förundras och ropar i glädje: Döden är uppslukad och segern är vunnen ... Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus (v54,57).

När vi hör det budskapet vill vi be: Helige Ande öppna våra ögon så att vi ser Jesus och griper tag i hans hand och låter honom leda oss fram. Vi sjunger:

Alla som ser Sonen och tror på honom
skall ha evigt liv, skall ha evigt liv. 

JAG SKALL LÅTA DEM UPPSTÅ PÅ DEN SISTA DAGEN
Det är löftet som Jesus ger i dag. Vi upplyfter våra hjärtan till Gud så att han kan fylla dem med evighetshopp och i lyssnar till vad Jesus säger i  evangeliet från Joh. 6:37-40 

Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.” 

Låt oss nu vandra genom denna text.
Vers 37: Jesus säger: 
Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort.  

Hur kan vi få veta att vi är så älskade att dessa ord gäller oss?
I ”den blomstertid nu kommer-psalmen” (nr 199) sägs i vers 4 om Jesus: Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld.  Guds kärlek är som solen. Den skiner över både onda och goda (Matt 5:45). Sätter man upp ett förstorings glas mot solen ser vi hur den får en brännpunkt. Det bränner till och det börjar brinna. Guds kärleks brännpunkt heter DOPET.

Allt vad Fadern, Sonen och den helige Ande gjort och gör för oss strålar samman där. Vi hittar den heliga Treenigheten i den första raden i texten: Alla som Fadern ger mig skall komma till mig.  Kan du se dig själv här? Du är en present! Du är gåvan som Fadern ger till Sonen. När den helige Ande få ta tag i dig och dra dig in i Jesu kraftfält, då förstår du detta. I dopet kom du till Jesus. Men sen gäller det att leva i sitt dop och det är att på nytt komma till Jesus. Gång på gång får du säga ditt JA till honom som sagt sitt JA till dig. När ditt JA träffar Guds JA börja det brinna. Du hittar kärlekens brännpunkt.

Jesus säger: Den som kommer till mig skall jag inte visa bort. En kristen är den som är i ständig rörelse mot Jesus. Som kommer till honom.

Nu kan det hända att man känner sig lite tveksam inför detta. Jag är inte så from, så duktig, så bra, så troende, så lyckad att jag passar i Jesu närhet. Men Jesus säger att han inte visar bort den som kommer till honom. Han letar inte efter de perfekta som ingen hjälp behöver. Han letar efter förlorade söner och döttrar, som vet att de inte klarar det här krångliga livet på egen hand.

Jesu yrke är att vara frälsare. Han älskar att få utföra sitt yrke.  Han tycker det är tråkigt med sådana gudstjänster, där han blir arbetslös och friställd. Då smiter han ut genom dörren och säger: ”Här var det ingen som behövde mig. Dom kan sitta där och himla med ögonen för sig själva”. Jesus vet att han har segrat över allt det onda som vill fånga dig och mig. Han är segerns Herre och han älskar att få viska in i ditt öra att det han gjorde på korset är till FÖR DIG! FÖR DIG! Kristi kropp FÖR DIG! Kristi blod FÖR DIG.  Han har kommit för att ge dig Liv och liv i överflöd (Joh 10:10). 

Vers 38: Jesus säger: Jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig.  

Jesus har kommit ner från himlen, står det. Han vet hur det är himlen. Han vet hur det riktiga och rika livet är. Han har kommit för att tala om det för oss och för att ge oss det. Han har inte kommit till jorden för att leva själviskt, som vi gör. Utan för att leva ”himmelskt”. Han vill att det ska bli som i himlen på jorden. Himlen mitt i världen, han oss visat har (psalm 17:1). Han vill göra Faderns vilja. Han har kommit för att göra hans vilja som har sänt mig.

Jesus säger vad Gud vill med oss. Han har kommit för att göra Faderns vilja. Gud vill att människor ska upprättas, befrias, han vill att varje liten människa ska känna att hon är älskad och dyrbar och viktig. Gud som är Kärleken drar in oss i sin kärlek. Jesus säger att det är detta som fadern vill. Han längtar efter att du skall hitta det personliga kärleksförhållandet till honom: Jesus jag dig älskar du som älskar mig (Sv Ps 359:1). 

Vers 39: Jesus säger: Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad  av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. 

Jesus säger också vad Fadern inte vill: Han vill inte att någon som Fadern gett honom skall går förlorad. Man kan gå förlorad. Man gör det när man vänder ryggen åt Jesus. Frågan här är inte hur det går för dem som aldrig fått höra om Jesus. Frågan här är mycket mera personlig: Hur det ska gå för dig och mig som fått möta honom.

När Jesus kommer till oss tvingar han inte sina lösningar på oss. Kärleken kan inte tvinga någon att älska. Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga ”ja” till Gud och säga ”nej” (Sv Ps 289:1).

När Jesus säger sådana allvarliga saker som att gå förlorad, måste han haft en enorm kärlek till oss. Det vore kärlekslöst att inte säga det. Han är inte likgiltig för hur det ska gå för oss. När han säger detta, kan vi se hur hans ögon är fyllda av tårar och hans röst vibrerar av smärta. Var stilla inför honom som älskat dig in till döden på ett kors och som lidit sig fram till dig. Se in hans ögon. Få ögonkontakt med Jesus. Han vill upprätta kärleksförhållandet mellan dig och honom. Han vill få dig att förstå hur älskad du är. Han vill ta hand om dig, inte bara för detta livet utan också för nästa. Han säger: Jag skall låta dem uppstå på den sista dagen. Han längtar efter den dag han ska få säga till dig och mig: Kom ni som har fått min Faders välsignelse och överta det rike som väntat er sedan världens skapelse (Matt 25:34) 

Vers 40: Jesus säger: Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.

Man kan inte se på Jesus om man vänder ryggen åt honom. Därför: Vänd om! Sök hans ansikte. Möt hans ögon. Ta emot hans hand. Och vi ber: Så tag nu mina händer och led du mig att saligt hem jag länder, o Gud, till dig … (Ps 277:1).

Vi sjunger in Jesus svar på den bönen:

Alla som ser Sonen och tror på honom
skall ha evigt liv, skall ha evigt liv.